♥ angel 99 procent ♥

Haha, det är riktigt roligt vad man får höra om sig själv ibland.
Visste inte att min personlighet var så himla intressant att vissa här i skolan skulle börja snacka "skit om mig", men samtidigt är det ju ganska roligt att få höra vilka historier som folk omkring hittar på.

Jag har alltid undrat vad folk säger om mig; alltså på elakt sätt då. En gång trodde några att jag hade något på G med en kille i klassen och att min kompis gjort tutt-förstoring, fastän det bara var en push-up BH som hon använde för tillfället. Bara det var roligt!! Vi garvade ihop iallafall...

Tentaperioden har precis börjat, och man kan ju säga att det märks. De flesta i vår klass har väl gått i ide, för numera ser man inga eller ytterst få klasskamrater på campus.

Igår var jag på Galeria Baltycka och köpte lite smycken, en väska och träningskläder. Var riktigt nöjd med mina spontana inköp!! Riktigt schysst att kunna böja sig ner på gymmet, utan att bry sig om att underkläderna lyser igenom de sönderslitna byxorna. Nu kan jag träna helhjärtat.

Varje kväll händer det saker. Varje kväll är planerad den här veckan.
På onsdag ska jag också vaccineras mot Hepatitis B, vilket är obligatoriskt här innan man börjar med de kliniska delarna på tredje året.

På fredag bär det av mot Sopot med tjejerna, och på lördag fortsätter drink-kvällen som vi påbörjade i fredags. Förresten, här kommer lite bilder från "Flowery Friday":

Något nytt vi har börjat med i vår korridor är gemensam frukost. Några av grannarna kommer över med lite mat, alla tar med sig något ex. bröd, jos, grönskaer, pålägg. Vi delar och njuter av morgonstunden ihop. Igår skojjade vi vid matbordet:


Cecilia och jag: "Fader vår, välsigna maten..."
Zarreen: "Bismillah!"
Krister: "Tack CSN för att vi har mat på bordet!"


Klockren kommentar av Krister.

Mycket spännande saker händer på daglig basis. Allt från att jag printade in hela psychologi-kursen på 8h (tycker jag var grymt bra!), till kärlekshistorier och intriger, åsk- och hagelväder, flört, gymträning och att jag ser fram emot fylle-fredag. Jag tar ett farväl till biokemin, trots att den är väldigt intressant.

Min kompis från Bialystock är på besök i Gdansk, där hon läser andra året ED precis som vi gör. Men de har ett helt annat studie-upplägg än oss; t ex. de har Biochemi-prov var 3dje labb/seminar/föreläsning vilket jag tycker är ett utsökt sätt, eftersom man då har en chans att lära sig mindre material fast noggrannare.  Samma sak är det med anatomin; först har man bara osteologi, sedan lägger man på muskler, blodkärl, lymphatics och organ. En sak i sänder, men bra organisering. I like!

Istället har vi:
"Test 5 will cover the material in Chapters 27-31, 33, 41, 42, 44, 48 from Harper’s Biochemistry 27th ed., material presented during lectures (47-80), seminars 6 - 8, lab classes 7 and 8."

Det är alltså 17st föreläsningar, 2 seminars och 2 labbar. Till en enda deltenta som är endast 1 timme!! Allt går förr eller senare, men jag tycker ändå att man valt ett smartare system i Bialystock.

Rätta mig om jag har fel, men jag tror inte det finns en jävel i vår klass som har hunnit lära sig varenda lilla struktur och mening som man bör kunna till detta prov. Och det tycker jag är synd!! För det finns alltid någon som hinner klämma in allt, och denna gång har den stackaren, enligt mig - inte hunnit...

Skulle jag få bestämma så skulle jag föredra fler/regelbundna prov, men mindre material vid varje tillfälle. Det skulle gynna de flesta tror jag, eftersom man hinner lägga till mer kunskap till den man redan införskaffat sig i lugn och ro. Hellre det än att printa in allt till ett prov, skriva av sig på provet , glömma bort mer än hälften redan månaden efteråt, få bra resultat och inte ens förstå vad man egentligen pressat in i skallen.

För er som förstår polska, kommer här ett skämt om medicin studenter:
" Studentom warszawskich uczelni polecono nauczyć się na pamięć książki telefonicznej, a potem zbadano ich reakcję na to polecenie.
Studenci uniwersytety zapytali: "Po jaką cholerę?" 
Studenci politechniki zaczęli robić ściągi.
A studenci Akademii Medycznej zapytali tylko, na kiedy?!

En svensk översättning följer nedan:
"Man bad olika utbildningsenheter i Warszawa att lära sig telefonboken innantill, och därefter undersökte man deras reaktion på ordern.
Studenterna från universitetet frågade: varför?
Studenterna från tekniska högskolan började fixa fusklappar.
Och medicinstudenterna frågade bara; tills när?!"

Jahopp, helgen rusade förbi.
Som vanligt då.

Imorgon börjar mitt nya träningsliv, det ska bli spännande. Jag ska också passa på att köpa mat och fylla kylskåpet till bredden. Plugget inför Biokemin går nästan baklänges, och jag kom precis på att Psychologin är om 2 dagar. Får ta och läsa igenom fanskapet imorgon en gång och sedan kanske på tisdag ytterligare en gång. Det ska väl räcka...

Att läsa igenom Psychologin 1 gång räckte till 20 poäng. Då ska väl 2 gånger räcka till 40p?
Enligt min princip bör Psychologin följa någon slags rät linje.
Jag hoppas att deras Department också tycker likadant.

Jag är vid medvetande.
Jag står med båda fötterna på Jorden.
Men jag bryr mig inte rikigt. Inte längre.

Jag har också hittat nya vänner.
Vänner som man "klickar" med.
Alla - annorlunda än mig själv.

Jag tycker att Livet är alldeles för roligt just nu, så skönt och positivt.
Den har liksom fått en skarp vänding och en ny gnista.
Gnistan mellan mig och min Kärlek är ännu skarpare.

Jag är kär. Och tro mig, jag gillar läget!!

Psykologin gick exakt som jag förväntat mig.

Att läsa igenom ´slidsen´ 1 gång räckte tydligen bara till 20 poäng.
Man skulle ha 24 poäng för att klara sig.
Nu måste jag tyvärr läsa igenom ´slidsen´ en gång till, usch.
Dumma ämne.

På kvällen stack jag ut och käkade med tjejerna.
Efter det splittrades sällskapet och Henny, Cecilia, Krister och jag fortsatte vidare mot Café Ferber. Där spenderade resten av kvällen. Det var jäteroligt, vi drack massa roliga färgglada drinkar och hade det allmänt skojj. Vi snackade om lite allt möjligt, allt som rörde himmel och jord.

Vår servetris var nog ny på jobbet för hon visste knappt vad vi beställde och spillde lite av en drink på Cecilia. Sedan när vi skulle ta ett foto, spillde Cecilia ut ännu mer...vi funderade skylla allt det spillda på servitrisen, men bara på skojj...sedan tyckte väl personalen att vi var lite lulliga för Henny sa att de småpratade om oss och trodde vi var berusade. Jaja, oavsett hur vi var - I enjoyed the evening!

Mitt nöjeschema
Fredag 15/5: grillkväll/vinkväll hos Sara
Fredag 22/5: mix-marathon hos Henny
Måndag 8/6: grillmys på stranden

Då var ett av alla prov som väntar, avklarat.
 "It's not about the victory, it's about the effort"-principen fungerade. Jag är glad!!

Idag när jag satt och skulle skriva provet så tänkte jag på vilken "älska-hata-relation" jag har med min klass. Jag har på ett eller annat sätt haft kontakt med alla i klassen, och vi är ungefär 100 personer. Ibland har det varit positivt, ibland negativt. Det är konstigt och nog "fel" på mig, för när jag pratar med mina kompisar och nämner ett namn slumpmässigt i samtalet blir reaktionen många gånger den samma:
"Vah? Vem är det?", "Går han/hon i vår klass?" Och de som reagerar så här är riktigt smarta; för de har varit upptagna med sina liv, sin skola och sina problem...

Jag satt och tittade runt i skrivsalen.
Många känslor passerade, den enda efter den andra.

Hata, älska, störa sig på.
Gilla, ogilla, härlig personlighet! 
Utstrålning, och där sitter "åskmolnet"...

Sedan tänkte jag snabbt omvänt; på alla de som stör sig på mig och hatar mig.
Man kan ju inte vara älskad av alla! Helt underbart vilken balans vi har i klassen.
Jag tänkte också på hur tråkigt livet egentligen skulle vara om man inte hade alla dessa känslor, om alla bara älskade en och skuttade på rosa moln.

Nä, jag vill ha balans med allt vad det innebär!

Har precis käkat middag och glass med frukstsallad ihop med tjejerna.
Nu ska jag försöka plugga medan Norah Jones sprider sin sköna musik genom högtalarna. Om 1 månad fyller jag år, som jag ska spendera på stranden med några skönheter. Dessutom har vi 51 dagar kvar i skolan innan sommarlovet får börja!!

Schemat är fullspäckat med aktiviteter; både i skolan och utanför.
Jag kommer definitivt att vara sysselsatt framöver.
Nu ser jag fram emot en händelserik period!


# Physiology 11/5 (sista deltentan)

# Medical Psychology 12/5 (Final Exam)

# Biochemistry 22/5 (sista deltentan)

# Biochemistry 8/6 (Final Exam)

# Biophysics 15/6 (Final Exam)

# Physiology 22/6 (Final Exam)

# Medical Biology 29/6 (Final Exam)

Jag såg ett inslag imorse som "Uppdrag Granskning" gjort för SVT.
Det handlade om våra äldre i samhället. Programmet berättade hur de äldre behandlas på äldreboenden, om personalbristen, om hur de matas med psykosmediciner, sömnmedel och lugnande mediciner  - varav många av de mediciner ökar risken för fall. De matas också med antidepressiva mediciner, egentligen helt utan anledning - för det vore väl smartare att istället göra den äldre människan sällskap?!

"Och när dementa blir oroliga framemot kvällen, när de börjar ropa och banka i dörrar är det många som får lugnande medicin istället för att få sällskap."
Mediciner får ersätta personal.

"Vi har en kriminalvårdslag och en djurhållningslag som i vissa avseenden, ger ett bättre skydd mot vanvård än den lagstiftning som rör äldreomsorgen i Sverige."

De flesta äldre kommer nästan aldrig utomhus, många kommer inte ut någongång under ett helt år. När det nu är så vanligt att de äldre tvingas stanna inne, skulle man tro att gamla själva inte bryr sig. Men det gör de.

"Dålig mat eller taskigt bemötande väcker inte lika stort missnöje, som det faktum att de inte får komma ut."  Majoriteten av de som bor i äldreboenden drabbas av D-vitamin brist, just för att de aldrig vistas utomhus. Det i sin tur ökar risken för fallolyckor och ny forskning har visat att man också mår psykiskt sämre.

Personligen förstår jag inte ens principen att lämna bort sina nära och kära till ett hem. Det finns många länder som inte ens känner till uttrycket "äldreboende" - stationen mellan liv och död. I de flesta, enligt mig "civiliserade länderna" tar familjen hand om sina äldre. Civiliserade, just därför att de inte lämnar bort sina familjemedlemmar till ett främmande ställe där man får invänta sin död, sittandes ensam i en rullstol och stirrandes utanför fönstret....

Som i allt annat, finns det undantag. Det finns de som inte klarar av att ta hand om sina äldre, eller de äldre människor som saknar barn, familj och släkt som skulle kunna ta hand om de. Då är äldreboendet en lösning.

Att åldras är en självklarhet.
Men att få ett värdigt avslut som en belönings efter ett långt yrkesliv och skattebetalning, är inte lika självklart.  Situationen inom äldreomsorgen har inte förändrats på flera år.

Det är personalbrist, säger chefen för äldreboendet.
Kommuner struntar istället att fatta beslut.
Politikerna i regeringen tycker att "det handlar om pengar".
"Man är inte på äldreboende för att komma ut, utan man är där för att man behöver omvård", säger Stadsdelsnämnden.


Jag förstår bara inte EN sak.
Inser inte chefen för äldreboendet, kommunerna, stadsdelsnämnden och politikerna att de också åldras och hamnar på ett äldreboende en vacker dag.
Ensamma, övergivna och utan någon som för deras talan.....


För er som är intresserade av att se det: Klicka här!

När vi var små flickor fick vi en sak intalat, nämligen att Drömprinsen fanns.
En ståtlig, välvårdad, omtänksam och snygg Drömprins väntade därute på oss.
Han som skulle komma ridandes på en vit häst, rädda oss när vi mest behövde det och ta hand om oss.

Vi lekte prinsessor. Allt var rosa.
Vi skuttade på små rosa moln, prinsen skulle komma och hämta oss.
Vi bodde på ett slott, slottet hade torn. I tornet väntade vi på prinsen.

Men vi blev lurade.
För det fanns ingen jävla Drömprins till att börja med!
Ingen vit häst.
Ingen kom för att rädda oss.
Och ingen kom för att ta hand om oss.

Istället fanns det gott om pojkar.
Pojkar som påverkas av andra pojkar.
Pojkar som inte står på sina egna ben.
Pojkar som tror att vi tjejer är deras mamma.
Sorgligt att det finns många pojkar, när det vi vill ha är en MAN!

Vi vill ha en man, en mogen man.
En som bryr sig, verkligen bryr sig!
En omtänksam och pålitlig man som agerar själv.

Vart tog Drömprinsen vägen?
Varför kom han aldrig?
Vad var det som skrämde iväg honom?
Varför struntade han i oss, vi som var hans prinsessor...

Blev han rädd för allt ansvar som det gemensamma livet skulle innebära.
Kunde han inte längre rida fritt och känna sig "fri" och oberoende?
Kunde han inte rädda andra prinsessor och "leka" med de...

Han klev nog upp på hästen och for iväg.
Marken dammade upp och när dammet lagt sig så man inget mer av honom....

Vart tog du vägen Prins-Faen??!

Men en kopp grön thé med vaniljsmak, tänker jag tillbaka på förra året. Det känns så länge sedan, jag tänker på det som "back then". Det är kusligt men samtidigt lustigt att man känner så. Vart tog förra året vägen egentligen?!

Kanske känns det såhär för att det inträffade så mycket förra året, så mycket känslor att ta in under så kort tid. För mig känns förra året, kanske 3 år bort?! Nu har nästan andra året också flugit förbi, mitt framför ögonen på mig. Jag förstår återigen inte hur snabbt ett år egntligen får lov att fortskrida...

Jag ser fram emot nästa år sjukt mycket! Äntligen mer praktiska delar! Äntligen något som jag är bra på, och inte behöver kämpa så mycket med. Äntligen något mer relaterat till medicin. Hittills kan man nästan säga att vi läst "vilken-naturvetenskaplig-utbildning-som-helst"- ja, så känns det för min del; kemi, biologi, lite om cellen och genetik. För omväxlingsskull, lite biophysik och psychologi. Vad som ligger vart, hur saker och ting fungerar och håller ihop.

Teori är när man vet allting, men ingenting fungerar.
Praktik är när allting fungerar, men ingen fattar varför.
I Med-School förenas teori och praktik: ingenting fungerar och ingen förstår varför?!

Jag har också funderat över vilka som är kvar här nästa år; vilka kommer byta skola, vilka som kommer in i respektive hemländer, vilka som kommer vilja ta sabbatsår osv.

Tur att vi är här för att lära oss. Det vore ju annat om man var tvungen att redan kunna allt. Så tycker nämligen vissa lärare här i skolan. De blir förvånade att man inte kan allt redan. Men hallå, vad är då poängen att läsa här?

Allergin är här för att stanna.
Trots tabletterna.

It doesn’t matter where you stopped, or in what moment of your life you got tired.
What matters is that it is always possible and necessary to start again.

To start again is to give a new chance to yourself.
To renew your hopes of life and most importantly to believe in yourself again.

Did you suffer a lot this period? It was training…
Did you cry a lot? It was a cleaning of your soul…
Did you get angry with some people? It was only to forgive them one day…
Did you feel alone in several moments? It is because you closed the door even for angels…
Did you think everything was lost? This was the beginning of your improvement…

Therefore, now it is time to restart, to think about the light.
It is time to find pleasure in the simple things of life again.

What about a new haircut? Something different?
A new course or that old desire of learning how to paint, draw, or dominate the computer, or anything else? Look how many challenges, how many new things, in this big world of God, are lying around waiting for you to find them!

Are you feeling alone? Don’t be stupid!
There are so many people that you took a distance from during your “period of isolation”…
There are so many people just waiting for you to only smile to then approach you…
When we lock ourselves in sorrow, we can’t even stand ourselves - we feel horrible!
Our bad mood eats our livers alive, up to the point that even our mouths feel the bitterness.

To restart.
Today is a good day to begin new challenges.
Where do you want to be? DREAM HIGH and wish for the best of the best.

Wish good things for life, if we think like this, we are capable of achieving anything.
If we wish small, we will get small things. But if we strongly desire and fight for the best things, they will come to us and reside in our lives.

Today is the day of mental cleaning, throw away everything that binds you to the past -
To the little world of sad things; pictures, clothes, candy papers, movie and travel tickets...
And all that junk that we store when we judge ourselves as being in love...

Throw away everything, but most importantly:
empty your heart, get ready for life, for a new love, remember - we are lovable.
We are capable of loving many many times.

After all, we are love.
“Because I am the size of what I see, and not the size of my height.”


Thanks Cecilia!

Mamma mejlade mig i eftermiddags:
"Men gå UT med Hanna och Cecilia! När ska Du göra det annars, när Du bli gammal?!"

Ändå sitter jag här, ensam på mitt rum. Klockan är snart halv 03 på natten.
Folk är ute och festar, många har frågat mig att hänga på. Men jag tycker det kan vara skönt att vara ensam ibland; bara tänka på var tankarna leder mig, känna hur man tar ytterligare ett andetag, hur man känner för de som är omkring i ens liv, vilka man ska "sålla ut" och vilka som "bidrar" med något, vem som egentligen betyder något, känna att man verkligen lever och är tacksam för det och känna hur stark man egentligen är - även om hela jordklotet skulle vänta sig emot en...



Jag gillar inte festa.
Jag gillar inte läsa böcker.
Jag gillar inte att ta ett långt bad. Det stressar mig.

Istället gillar jag att kolla på dokumäntärer, om livet. Om reella saker som kan inträffa i min omgivning. Jag gillar också att skriva. Och alla aktiviteter med mat inkluderat. Jag gillar att läsa citat och låttexter och förstå innebörden av de. Jag gillar att idrotta och lyssna på nyfunna artister, med den där speciella rösten som tilltalar mig på något speciellt sätt.




På senaste har jag skänkt pengar till en främlig på sjukhuset,  fyllt min vas med vårens vita kvistar, varit tacksam för det jag har, insett hur stark jag är som person, joggat och känt mig fri, hejjat på främligar och spridit ett leende till förbipasserande främmande människor, försök ser livet från ljusa sidan, försökt att prata med de döda och funderat på om de verkligen kan höra eller se mig...

Ni kanske tror att jag är sjuk.
Men jag har hittat en inre ro och en balans i livet.
För att göra det behöver jag tid för mig själv ibland. Och den bästa tiden för det är när alla mina vänner och grannar är på fest. Därför festar jag inte just inatt.

För att jag behöver hitta det som får mig att må bra.
Jag har hittat mig själv, nu är jag hel igen...

Här kommer en låt av Promoe; "Svennebanan".
Jag vore fel av mig att förneka detta.

Eftersom jag skulle bli mer falsk och hemlighetsfull, ska jag inte lägga upp massa personliga eller roliga bilder eller skriva om allt kul och äkta som händer i mitt liv. Istället är jag mer "neutral"; jag ska lägga upp videon eller låtar som redan finns någonstans i Internet-världen. Det passar mig så bra!

Här kommer en rolig reklamfilm, som avspeglar lite hur vissa delar av livet kan vara...

Då har pollensäsongen officiellt börjat för min del. Årets första allergitablett är svald.

Förutom det så händer faktiskt inget speciellt just nu, förutom att jag fick filtret i kranen utbytt idag - då den sprutade åt alla håll i rummet förutom ner i vasken!

Igår blev det en joggingtur, jag joggade alldeles själv efter att alla mina grannar avbjöt min inbjudan. Då märkte jag det positiva med att jogga själv; att känna sig fri, vara ett med naturen och ha sitt eget tempo. Fast jag föredrar trots allt att springa i grupp för det blir mer motiverande. Så Hanna, Cecilia, Zarreen - ni slipper inte undan idag!

Och här kommer ett klipp så ni inte glömmer av vad det innebär att vara svensk!