♥ angel 99 procent ♥

Mamma mejlade mig i eftermiddags:
"Men gå UT med Hanna och Cecilia! När ska Du göra det annars, när Du bli gammal?!"

Ändå sitter jag här, ensam på mitt rum. Klockan är snart halv 03 på natten.
Folk är ute och festar, många har frågat mig att hänga på. Men jag tycker det kan vara skönt att vara ensam ibland; bara tänka på var tankarna leder mig, känna hur man tar ytterligare ett andetag, hur man känner för de som är omkring i ens liv, vilka man ska "sålla ut" och vilka som "bidrar" med något, vem som egentligen betyder något, känna att man verkligen lever och är tacksam för det och känna hur stark man egentligen är - även om hela jordklotet skulle vänta sig emot en...



Jag gillar inte festa.
Jag gillar inte läsa böcker.
Jag gillar inte att ta ett långt bad. Det stressar mig.

Istället gillar jag att kolla på dokumäntärer, om livet. Om reella saker som kan inträffa i min omgivning. Jag gillar också att skriva. Och alla aktiviteter med mat inkluderat. Jag gillar att läsa citat och låttexter och förstå innebörden av de. Jag gillar att idrotta och lyssna på nyfunna artister, med den där speciella rösten som tilltalar mig på något speciellt sätt.




På senaste har jag skänkt pengar till en främlig på sjukhuset,  fyllt min vas med vårens vita kvistar, varit tacksam för det jag har, insett hur stark jag är som person, joggat och känt mig fri, hejjat på främligar och spridit ett leende till förbipasserande främmande människor, försök ser livet från ljusa sidan, försökt att prata med de döda och funderat på om de verkligen kan höra eller se mig...

Ni kanske tror att jag är sjuk.
Men jag har hittat en inre ro och en balans i livet.
För att göra det behöver jag tid för mig själv ibland. Och den bästa tiden för det är när alla mina vänner och grannar är på fest. Därför festar jag inte just inatt.

För att jag behöver hitta det som får mig att må bra.
Jag har hittat mig själv, nu är jag hel igen...