♥ angel 99 procent ♥

Idag var det sista natten som min familj stannade i Gdansk. Min syrra sov med mig och Krister i våra 80-sängar, som vi ställt ihop i mitten av rummet. Vi la oss ganska sent, någon gång efter midnatt. Först somnar vi av utmattning, men efter några timmars djupsömn vaknar jag av att folk i min korridor har på musik, pratar högt och framför allt smäller i dörrarna! Något som jag stör mig på oerhört mycket!! Det är liksom nog att dela en 160säng med killen och syrran, och vara trött och sliten från dagen som varit. Nu ska man bli tvungen till att masa sig ur sängen...
Efter att först ha blivit väckt konstant i 3h, rusar jag ur sängen och griper jag tag om min dörr. Jag smäller igen den exakt 10ggr. Klockan är 04:30 och efter mitt lilla "overbala" utbrott blir det faktiskt tyst i korridoren. Någon knackar på min dörr efteråt, men jag är allt annat än pigg för konversation.

I grund och botten saknar våra rum/korridorer/studenthem isolering, man hör sina grannar till höger och vänster, även de på våningen ovan; man hör deras konversationer, aktiviteter samt väckarklockor vibrera på ljudlös på morgonen...

Oavsett problemet, så tycker jag att det är trist att man inte respekterar varandra; att man gapar i korridoren, smäller i dörrar, kallar varandra för olika "elaka saker", fastän man kanske inte "menar så"...
Alla gör ju som det passar en själv, men det ska väl inte gå ut över andra omkring?! Idag har jag vart såpass trött att jag inte kunnat plugga, men tror ni verkligen det är någon som bryr sig?? Vi ska bli läkare, men vi kan inte respektera andra människor och deras behov. Konstigt!!

Imorgon väntar en ny dag. Ska upp kl. 08 och ta en joggingtur med Carolina. Efter det blir det en massa plugg.

Gonatt.

PS. Jag har aldrig sagt att jag är en ängel....

Känner mig blåst efter gårdagens prov och har ångest efter att ha lagt en heldag på att läsa History of Medicine, istället för att plugga Histology eller Anatomy. Grr! Då var det bestämt: History of Medicine är en skitkurs. Blev klar med tentan på 5min, vilket inte är så konstigt då man fick ha allt material med sig till tentan!
Efter det stack vi till Gamla Stan tillsammans med mina föräldrar, min syrra och Krister. Vi promenerade i solen, tog lite foton och käkade på Masala. Trevlig kväll.

Självklart har det inte blivit något plugg gjort medan min familj vart här, men de åker imorgon så då ska det spenderas lite tid på biblioteket. Idag stack jag på gympan, och tyvärr var den tråkigaste på länge. Vi var bara 3 personer inomhus, så det blev inte så mycket spel utan vi sköt lite basket. Har käkat en banan. glass och en macka på hela dagen - så nu skulle jag i princip kunna äta upp vad som helst.

Märker snabbt att jag inte har så mycket att skriva om dagen som gått, så jag tackar för mig.

Gonatt.

Imorgon har vi en tenta på History of Medicine. Har aldrig kännt så förut, men jag hatar spendera mitt värdefulla liv på ett ämne som verkligen känns meningslöst för stunden. Vi är mitt i en tentaperiod, där nästan halva ens liv ska avgöras beroende på om man klarar anatomi- och histologitentan eller ej...och här har jag suttit hela dagen med History of Medicine, istället för att plugga de två ovan nämnda ämnena. Faen, faen, faen! Ligger redan 3 kapitel back i histologi-planeringen, och har inte ens öppnat anatomiböckerna! Ångest upphöjt till 2.

Sedan har jag precis tänkt igenom terminen som varit. Har kommit på att jag hjälpt ungefär halva English Division I med något ärende - något som har tagit min tid, min energi och mina poäng på tentorna! Nu låter jag säkert helt desperat och elak, men det är sant! Först tolkade jag en jävla massa för att folk skulle få sina rum, sedan skrev jag intyg till folk som ville träna på gymmet precis intill studenthemmet istället för att gå på den obligatoriska Physical Education. Jag har hjälpt folk flytta, möblera om rum, beställt taxin och mat från olika hörn, fixat nya kylskåp när deras inte fungerat, tolkat för "panisarna" i receptionen, och för vår polska kierownik (manager, som förövrigt inte kunde ett enda ord på engelska!) och många har kommit förbi mitt rum, knackat på och bett om hjälp med olika ärenden. Det är min personlighet att hjälpa till, men ibland önskar jag att jag bodde en bit ifrån skolan och lite mer avskilt. Det har hänt att jag vart ledsen, stressad och "idiot-stämplad" - vart fanns då alla dessa människor jag hjälpt?!

Jag vill återigen påpeka; detta är MIN blogg och jag skriver vad JAG vill.

Gonatt.

Idag hade vi midterm i Histology, practical part. Den sista för i år! Nu är det "bara" Final Exam kvar. Jag blev inte helt nöjd med mitt resultat, pga att jag klantade mig: tänkte på ett svar och skrev ett annat. Tyvärr är det inte första gången det händer, och jag blir så ledsen. Varför kan jag inte, för en gång skull, besvisa för mig själv: att jag kan!! Nu låter jag kanske väldigt pessimistisk, och för mig spelar det ingen roll att jag tydligen fick bäst i vår grupp - för mig spelar bara en sak roll; jag vill visa det jag lärt mig, jag vill visa det jag kan - UTAN att göra klantfel!

Någonting som fick mig på bra humör, var att mina föräldrar och min ena lillasyster kom på besök till Gdansk! Jag har verkligen saknat de, och det är kul med lite omväxling. Det känns nästan framtvingat att man ska "hitta på saker" bara för att de är här, men jag tror att min själ behöver lite avslappning.

På kvällen drog jag, min syrra, min kompis Carolina och hennes man Leo till Aquapark i Sopot. Vi började med att bowla, vilket jag inte gjort på åratal och därefter blev massa skoj i simhallen. Vi simmade utomhus, åkte vildfors, satt i bubbelpoolen och åkte de där jäkligt roliga och snabba rutchkanorna!
Det är andra gången jag är i Aquapark. Första gången var jag där på upptäcksfärd tillsammans med Adam, Jesper och Calle. Men vi la aldrig märke till rutchkanorna, och de står ungefär för 50% av hela upplevelsen - vilken miss!

Nu är jag så där "efter-simhall-trött", och ska se fram emot en natt med Krister och Dida (min syster) i samma säng. Here we go!

Gonatt.

Jag har inte något internet på rummet pga. att vi laddat ner säsong 3 och 4 av Dr. House oh blivit "bannade". Får springa runt och låna dator av mina grannar, så det är ett helt projekt att blogga just nu...

Igår var jag på sjukhuset på praktiken och fick vara med på en benamputation. Det var väldigt lärorikt och spännande, fastän allt skedde på ett annorlunda sätt än jag trodde att de skulle ske på: de öppnade benet med en skalpell, och fortsatte med något el-instrument som brände upp huden och musklerna. De luktade grillat och rök från den där el-grejern. Sedan knipsade kirurgen av fibula med en tång och sågade tibia manuellt (för hand). Alla artärer blev säkrade med speceilla knutar, och vadmuskeln lämnades kvar för att sedan sys fast på framsidan - under knät. Kirurgerna var verkligen skickliga!

På kvällen skulle jag plugga, men det blev inte rikitgt av. Idag känner jag mig dubbelt så stressad än jag skulle vara "normalt", allt för att jag försöker ta igen gårdagen och hinna med dagens planering. Imorgon väntar Histolgy practical part, något som jag fortfarande inte satt igång med...

Nu ska jag käka någonting, och sedan väntar biblioteket - hoppas få lite plugg gjort där. God, I love the library!

PS. Lägger till detta nu när klockan slår midnatt: blev inget bibliotek, jag somnade påväg dit. Ligger back i planeringen, stressigt värre! Varför utsätter man sig själv för detta självmant...?!

Jag har bloggen för att skriva om mig, mitt liv och mina problem. Here we go!

Idag var jag på praktik i sjukhuset 10-17.
Det kom in massa spännande "fall", vi fick göra en hel del grejer och hjälpa till vid operationer. Spännande, eftersom det egentligen är första gången för mig på ett sjukhus - och inte som patient då! Vrickade fötter, gipsning, 2st korta operationer där en böld blev borttagen och en patient blev sydd för han hade piercat sitt öga med en pistol från någon högtryckspump på Varvet. Sedan hade vi en aggressiv patient som hade tagit sömnpiller och överdrivit lite med spriten, så vi var 6st personer som spände fast honom med bälten och kunde undersökta han först då...

Efter sjukhuset blev det gympa-class, därefter handlade vi på LIDL.
Hela dagen har gått förbi, och jag har inte pluggat någonting alls. Mår dåligt, känner mig usel som människa...fastän jag egentligen inte har en bra anledning till det!
Imorgon ska jag till skolbiblioteket 10-15, sedan praktisera på sjukhuset. Då kommer jag vara en "bra" människa.

Och nu ser jag fram emot till att mina föräldrar kommer på tisdag, saknar de så himla mycket!

Gonatt, mina vänner!

PS. För första gången i mitt liv, såg jag även ett lik i en liksäck rulla förbi i korridoren...

Idag är det en helgdag i Polen, som heter Boze Cialo - vilket på svenska betyder Guds Kropp.
Jag är inte helt säker på vad helgdagen innebär, så jag ger mig inte in på att förklara detta. Men i vilket fall som helst så innebar det för oss studenter, en ledig skoldag! Ledig skoldag är INTE lika med ledig vardag, nej nej!

Jag väcktes till väckarklockan kl.08 och fick panik av att jag varken visste vilken dag det var eller vilka lektioner som väntar. Men det var ju fortfarande den där polska helgdagen...
Krister avslöjade att jag hade pratat i sömnen under natten; mumlat något om att "afrikanska barn kan så ett frö och låta det gro"...undrar om man börjar bli lite stressad trots allt?!
Jag masade mig ur sängen, för att ta starta dagen med en joggingtur med mina jogging-kompisar; Carolina och Janusz. Inga affärer är öppna idag pga. helgdagen, så jag hade problem med är att införskaffa föda till frukosten. Efter frukosten som blev  "man-tager-vad-man-haver-meny", pluggade jag lite histologi inför Final Exam som är om ca 3 veckor, därefter blev det paus för ett avsnitt av Dr. House och jag fortsatte med histlogi.

Nu blir det ev. ett till avsnitt av Dr.House (japp, jag är beroende!) och sedan ska jag sova. Imorgon väntar nya histologiska äventyr i skolans bibliotek...Gonatt allesamman!

Jag har varit både nöjd och glad på senaste, och det är precis så det ska vara!
Har kommit igång med joggingen - även om det inte blir många minuter per dag så är det trots allt motion, bättre det än att sitta och knapra i sig onyttigheter...

Igår fick vi resultaten från vår sista Histology Midterm, och jag fick 30p utan att ens ha öppnat boken! 38p var godkänt, och hur tokigt det än låter så är jag nöjd. Grejen är den, att jag hade sista retake i Embryology bara dagen innan Histology-midterm, och är det sista chansen så är det, man satsar allt och lite till! (annars satsar man "bara" allt) Jag är nöjd med att ha 30p-kunskap i huvudet utan att plugga, det känns bra - för hur svårt är det då att lära sig de där 8 poängen?! (och förhoppningsvis mer än det!)

Livet känns bra, inte riktigt som jag önskar..men jag är frisk, glad och nöjd med allt som händer omkring i mitt liv. Imorse sprang jag en runda i skogen alldeles själv, för mina "jogging-kompisar" var på lektion. Därefter blev det lite Histologi i skolans bibliotek och Selective courses: Anatomy, där jag och min klasskamrat Jessika gick igenom hela Thorax i extrarapid-tempo. Det kändes som man förstod allt bättre på 2h med Jessika än när vi hade Thorax i class under året; förhoppningsvis för att man blivit smartare!  =)

Okej nu har det tagit mig över 4h att skriva detta inlägg, bara för att jag hela tiden gör andra saker emellan.
Så nu får det vara nog, ska sova! Gonatt.

Och då har även jag fixat en blogg, något som jag funderat på de sista 2 åren...jepp, that´s me! När jag väl bestämde mig för att skaffa en, så var ju självklart alla namn som jag ville ha redan upptagna. Typiskt!
Jag vill ha bloggen mest för att skriva av mig, eftersom det är lättare att skriva än att låta folk lyssna till min predikan varje dag. Min familj och mina vänner är på så sätt uppdaterade vad som händer i mitt liv, och jag vet att det säkert finns en och annan därute som också kommer bli intresserad...

Som de flesta nära och kära vet, pluggar jag medicin i Gdansk - Polen.
Jag började hösten 2007 och ska hålla på så länge det krävs. För det spelar ingen roll hur vi tar oss igenom de 6 åren, huvudsaken är ATT vi gör det! För i slutet så är det kanske inte hur brokig vägen var, på vägen till målet utan att man faktiskt når det, och jag är envis och säker på att jag vill detta! Så därför kommer det gå till slut!

Dessutom finns det en mening med allt som sker, men den är rentav svår att se.
Man förklarar alla "fall" med ett kanske, allt här är ett kanske, men jag vet en sak till 100%: jag har valt rätt utbildning och jag vill hjälpa andra människor. Jag reser mig upp från mitt fall, och försöker hjälp till redan idag... !