♥ angel 99 procent ♥

Då var ett av alla prov som väntar, avklarat.
 "It's not about the victory, it's about the effort"-principen fungerade. Jag är glad!!

Idag när jag satt och skulle skriva provet så tänkte jag på vilken "älska-hata-relation" jag har med min klass. Jag har på ett eller annat sätt haft kontakt med alla i klassen, och vi är ungefär 100 personer. Ibland har det varit positivt, ibland negativt. Det är konstigt och nog "fel" på mig, för när jag pratar med mina kompisar och nämner ett namn slumpmässigt i samtalet blir reaktionen många gånger den samma:
"Vah? Vem är det?", "Går han/hon i vår klass?" Och de som reagerar så här är riktigt smarta; för de har varit upptagna med sina liv, sin skola och sina problem...

Jag satt och tittade runt i skrivsalen.
Många känslor passerade, den enda efter den andra.

Hata, älska, störa sig på.
Gilla, ogilla, härlig personlighet! 
Utstrålning, och där sitter "åskmolnet"...

Sedan tänkte jag snabbt omvänt; på alla de som stör sig på mig och hatar mig.
Man kan ju inte vara älskad av alla! Helt underbart vilken balans vi har i klassen.
Jag tänkte också på hur tråkigt livet egentligen skulle vara om man inte hade alla dessa känslor, om alla bara älskade en och skuttade på rosa moln.

Nä, jag vill ha balans med allt vad det innebär!