♥ angel 99 procent ♥

Biochemistry-provet igår var OK.
Teorin var liknande som den varit på de tidigare proven, och "bilderna" var som de alltid varit - alltid kommer det någon jäkel som man inte pluggat in. Jag pluggade i och för sig bara 5dagar till provet, och det är en förbättring med 2 hela dagar sedan senaste provet. Det går åt rätt riktining! Hur som helst, det känns skönt att det är förbi - att det just tillhör gårdagen. Men den mest underbara känslan är att nästa (och sista!) Biochemistry-prov kommer är först i Maj månad, weii!

På kvällen gick jag på bio med mina vänner. Filmen vi såg hette "He´s just not into you" med Ben Affleck, Jennifer Aniston, Scarlet Johansson, Drew Barrymore m.fl - en riktigt chick-flick! Men jag älskar romantiska komedier, så nu tänkte jag ladda ner några och titta med Krister. Han blir nog förtjust i förslaget, hehe...

Nu ska jag slänga in en tvättmaskin, damma, dammsuga, duscha, tvätta håret och fräscha upp mig litegrann. Vid kl.14 ska jag iväg och dansa Street Dance, Jazz Funk och Oriental Mix. Shake that as! Vi får se hur det kommer gå, men en sak är säker - ovsett hur dansen går, så har jag iallafall en stor kroppsdel att shaka med! ;)


      Jag i Sahara-öknen; sommarlovet innan studierna började....

Ibland funderar jag vilken värld jag lever i?!
Hur tänker jag? Och varför tänker jag som jag gör?!

Vi har Biochemistry prov imorgon och nej, jag ska inte skriva att jag inte pluggat - som många människor här gör och sedan får 80% "utan-att-ha-pluggat"!! Jo man fattar att det inte går ihop och att dessa människor ljuger! Och i samma ögonblick ryker förtroendet till de...

Nä, jag vill bara säga att jag är en extrem tidsoptimist.

Jag brukar måla strukturer kvällen innan provet.
I veckan råkade jag få reda på att just de där "80-procentarna" målar strukturer sisådär 3-4dagar innan provet. Hur tänkte lilla jag då, med kvällen innan?!

Ibland vet jag faktiskt inte vad som är "fel" på mig.
Jag vet inte om jag ska börja skratta eller gråta?!
Jag vet inte hur jag tänker?
Jag vet inte varför jag tänker som jag gör?

Tänker jag överhuvudtaget?!

Hur kan alla "små -89:or" vara mer mogna än vad jag är och ta tag i saker och plugga seriöst, skaffa bra självdisciplin och härda ut. Kan de, så kan jag.

Men jag antar att vi är olika.
Där är lösningen: vi är olika, vi har olika problem, vi fungerar på olika sätt.

Det är det som gör oss unika!!
Och visst, jag önskar att jag kunde vara mer som de där "små -89:orna".
Men jag skulle aldrig vilja vara de, och ha deras betyg.

Jag gillar mig själv. Jag gillar det jag gör och jag gillar mitt liv.
Och jag skulle aldrig någonsin vilja byta ut mig själv mot något annat i världen!
Oavsett vad.


PS. Och jag är också grym!
Jag fick 45% på förra Biochemistry-provet efter bara 3 dagars (!) plugg. Och om jag nu ska jämföra mig med de som spenderar hela 3 dagar på bara strukturer  - hur grym är inte jag då?! *jag vet, man får inte tycka bra om sig själv i mellanmjölkslandet Sverige*


                                       Victory! And f*ck the rest...

Vissa människor är så tröga, att de inte fattar de stora koncepten. 
Folk som tror att de bästa betygen betyder allt här i livet  - irriterar mig.
Folk som ser ner på andra bara för att de inte har liknande betyg, är ännu mer patetiska!

På dagens lektion frågade Medical Psychology läraren oss:
 -  vilka egenskaper som gör en bra läkare?
Svaren var olika: bra minne sa någon, stark vilja sa en annan.
Och svaren var bra, med tanke på de teoretiska åren vi går igenom just nu....

Jag satt hela tiden och tänkte för mig själv:
- att ha empati och kunna ta hand om våra medmänniskor!
Och det svaret ville läraren få. Till slut svarade hon själv på sin egna fråga, för ingen annan kunde komma på detta enkla koncept.

Då slog det mig; varför var det ingen som kom på svaret??! Vart fanns alla "duktiga elever" och alla "duktiga svar" då??! Eller satt bara folk som jag, och tänkte för sig själva.
Tror folk verkligen att man blir en bra läkare genom att kunna memorera så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt (korvstoppning!)?!

Kanske är dessa egenskaper "bra att ha" - om man en dag vill bli kallad för en bra läkare.


¤ Kunnig
¤ Empatisk
¤ Noggrann
¤ Lojal
¤ Motiverad
¤ Ordentlig

¤ Ärlig
¤ Hjälpsam
¤ Glad
¤ Trevlig
¤ Lugn

¤ Trygg
¤ Energisk
¤ Öppen
¤ Spontan
¤ Modig 


Och med bra minne och stark vilja kommer man också långt på!!


Over and out.

Läste precis ett inlägg som min klasskamrat Evelina skrivit om kvinnan i vår copy-shop.
Då tänkte jag lägga till vad jag tycker;

Copy-shops-kvinnan är lustig.
Hon har väldigt, väldigt långa naglar.
I väldigt konstiga färger!

Och hon promenerar extremt långsamt.
Verkligen slow-motion. Hon är mellan 30-40år.
Jag har studerat copy-shops kvinnan en del.

Hon sitter alltid och SMS-ar eller chattar med någon på sin burk  - kallad dator.
Det spelar ingen roll om man kommer dit och ber om hjälp eller inte fattar något.
Hon bara hummar åt en att det man letar efter ligger i en av de 100 lådor med extrem oordning (läses: med ironi!) hon har där - så det är bara att sätta igång och leta!

En gång när jag kom till copy-shop med mina kompisar stod hon och rotade i lådorna som stod bakom någon kopieringmaskin.
Hon hade ena benet på en stol och lutade sig framåt 90 grader.
Vi såg en enda sak; hennes enorma röda "whale tale" till string i spets!!!

Vi blev röda i ansiktet, vi kunde inte hålla oss för skratt (hoppas ni vet hur det känns!) och sprang ut från copy-shop för att asgarva!! Jag har till och med svårt att hålla mig för skratt, just nu när jag skriver detta inlägg!  Okej jag kanske är lite patetiskt, men hur roligt var inte den synen då - ni skulle ha sett det!

Det var längesedan jag fick mig ett sådant gott skratt helt spontant.
Jag skrattade inte åt henne, utan jag skrattade åt det jag såg. Och det var hilarious!!






Här är Evelinas inlägg om kvinnan i copy-shop ----> http://mswerner.blogg.se/

Måste komma igång med Biochemin nu - efter 3h lång paus, annars kommer ni få er ett gott skratt när resultaten i Biochemistry kommer.
Fast de säger ju att; ett gott skratt förlänger livet!

PS. Kvinnan på copy-shop sa till mig att hon ibland kopierar upp ett visst gammalt prov i flera exemplar, för att hon vet att de är väldigt populära och konstigt nog försvinner de ändå innan proven och dyker upp igen strax efteråt.

Hoppas att ni mår bra av det ni gör - ni som snor de!!
Det enda jag kan säga om er är att; ni har dålig självkänsla!
För visst mår ni bättre av att få 80% när "alla andra" bara får 60% - än om ni också var en av de som fick 60%??! Ni är sorgliga!


Over and out.

Tog några foton på vinterlandskapet medan jag joggade häromdagen, var så god och njut!!






Never-ending road...



Footsteps in the snow.







Park-avenue.







To stand at a crossroads...


Idag var jag och handlade massvis av mat.
Man tror att dubbelt så mycket mat ska räcka dubbelt så länge. Men Krister och jag kommer avverka maten dubbelt så snabbt och vi kommer behöva handla mat nästa vecka igen.

Hur som helst, jag såg en tiggare som bad om mat innan jag gick in i affären. Vi hade redan betalat våra varor när jag kom på att den stackaren kommer stå där ute i regnet och be om mat. Så jag gick tillbaka in i affären och köpte 2st stora "apfel-strudel" till honom. Jag gav det till mannen utanför affären och han blev glad. Jag var också glad.
Krister var dock inte helt nöjd, utan tänkte lite längre - "han vill säkert ha något som man bli mätt på länge t.ex fibrer". Men det får bli nästa gång!

Det börjar oskyldigt - vi klär av Absolut Vodka flaskan...



Lite chips, lite sprit.



Två glada och söta tjejer!



Två manliga spännisar!



Ett härligt lagom-lulligt gäng.



Mer chips, mer sprit, mer drinkar och choklad!



Mer lulligt- hur snygg är inte Krister här på en skala då??!



När man är påverkad...



Efter ytterligare några drinkar börjar man bli lite `lost`...



Och jag var tydligen först att däcka!



Krister och Igge försökte köra någon orientalisk dans...



Morgonen därpå. Tack för en rolig kväll, Henny och Igge!

Skola.
Några försök till plugg.
Och tyvärr slutade dagen endast med försök.
Fattar inte varför det går så dåligt att komma in i plugget?!

I eftermiddags blev det jogging med min joggingpartner.
Som jag förövrigt fann efter 3 timmars letande *höm, höm*

Och jag hann ta några foton, det var så fint och soligt idag!







              Balkongen  - som utgör mitt soldäck när det blivit lite varmare!


Jag lagade pasta carbonara, från början till slut - alla ingredienser var köpa, inga halvfabrikat här inte. Så är det så att jag inte gillar kött, och jag kom på den geniala idéen att sila igenom skinkan för att få fram såsen.





Senare på kvällen såg jag "7 pounds" med Will Smith.
Så bra. Så gripande. Så sorgsen! Jag grät som ett barn, men jag rekommenderar fortfarande - se den!

Nu ska jag över till min kompis Henrietta i Gamla Stan. Krister och hennes kille ska visst dricka öl ihop, och jag ska göra det jag är bra på - vara social! Jag gillar inte dricka för att bli full, jag gillar inte sprit/öl - men en drink då och då kan vara gott.
Så vi får se vad som händer....

Jag avslutar inlägget men den här fina vinterbilden:




Over and Out.

Ni vet när man loggas ut från en sida, bara för att man inte varit aktiv på ett tag...
Och alltid brukar man få ett fånigt meddelande. Här är Wizzair´s:

Hoppsan!
Trodde du att du var inloggad?
Du har nog redan loggat ut själv eller blivit utloggad av systemet, eftersom du inte använt det på ett tag. Det är också möjligt att du försökt använda ett gammalt bokmärke som tog dig till en tidigare användningsfas. Logga in igen om du vill använda tjänsterna på hemsidan!

Men tack så himla mycket för infon, Wizzair!

En sak som är bra idag: jag har bokat hemresa till Påsk, weei!
Allt annat går skit, speciellt plugget...

Jag ville bli "exempted" från Biostatistics. Jag ansökte om det redan i somras och bifogade alla papper, intyg och stämplar. När jag kom till läraren tyckte han att det var lite roligt att jag kom såpass lång tid i förväg - för kursen börjar först nu till vårterminen. Jag var hos läraren alltså ett halvår tidigare.

Tror ni det hjälpte eller?!

Idag har vårterminen redan börjat. Och jag lovar och svär - jag har varit hos läraren 20 gånger hittills, 20gånger!!
Han har aldrig varit där och jag har till och med mejlat honom och frågat vilken dag jag kan komma. Han mejlade tillbaka; kom på måndag. Jag gick dit i måndags, men återigen var han inte där!

Jag började nästa lipa igår utanför hans låsta dörr.
Så tänkte ja: "nä, nu sätter jag mig här och sitter oavsett hur länge...tills han kommer!"

Men jag gick hem, och mejlade haonom om en exakt tid som jag kunde nå honom på.
Han skrev mellan kl. 12-14 på tisdag. Jag gick dit, och gissa vad?!

Han har slarvat bort alla mina papper!

Nu måste jag fixa om allt på nytt. Morr!

Igår stod jag framför spegeln efter att jag hade duschat.
Detta låter kanske konstigt  - men jag observerade min kropp.

Helt plötsligt blev jag orolig; är jag gravid??!

Brösten hade växt och magen putade ordentligt...
Men jag insåg snabbt; jag har bara gått och blivit en liten "tjockis".
Plugget är ju trots allt ett "stilla-sittande-arbete". Men snart kommer våren och jag ska ut och motionera!
 
Har aldrig tidigare brytt mig om kroppen, men jag har också alltid motionerat för skojj skull. Jag har alltid käkat som en elefant (läs: mycket!), men också motionerat regelbundet för att jag tyckt att det vart kul! Men här är allt slut känns det som, sådant som var kul då är mer ett måste nu. Sådant som man tog förgivet då, är ett super-projekt nu...

Slutsats:
Snart ska en nybliven "tjockis" sätta igång med plugget och bli ännu tjockare. Men jag ska ge järnet framöver, för det finns inga genvägar här. Well well, det är bara att "gilla läget". Och det är jag - som tur är - väldigt BRA på! Men när våren kommer så ska jag ut och ha det kul, och sedan när solen kommer så är balkongen på våning tre R.E.S.E.R.V.E.R.A.D!

1. Ge människor mer än vad de förväntar sig och gör det för att du tycker om det.
2. Tro inte på allt du hör.
3. När du säger: ' Jag älskar dig', säg det på riktigt.
4. När du säger: 'Jag är ledsen', se personen i ögonen.
5. Tro på kärlek vid första ögonkastet.

6. Förolämpa inte!
7. Tala långsamt, men tänk snabbt. (jag gör motsatsen här!)
8. Säg ´prosit´ när du hör någon nysa.
9. Låt inte ett litet missförstånd förstöra en stor vänskap.
10. När du upptäcker att du gjort fel, rätta till det genast!

11. Le när du svarar i telefon, den som ringer hör att du ler.
12. Spendera lite tid ensam.
13. Öppna din famn för ombyten/förändringar, men släpp inte på dina värderingar.
14. Kom ihåg att tystnad ibland är bästa svaret.
15. Lev ett bra och värdigt liv.

16. När du blir gammal minns det som varit, då kan du njuta av det en andra gång.
17. Tro på människor, men lås alltid din bil.
18. Dela med dig av allt du vet - det är ett sätt att uppnå odödlighet.
19. Avbryt aldrig någon som håller på att visa dej sin tillgivenhet.
20. En gång om året, åk till ett ställe du aldrig varit på.

21. Lär dej alla regler, och bryt en del.
22. Närma dig köket och kärleken med djärvhet.
23. Spendera inte allt du får.
24. Sov inte så mycket som du skulle vilja.

25. Älska djupt och passionerat. Du kan bli sårad, men det är det enda sättet att leva livet komplett.

26. Om du tjänar mycket pengar, placera dem för att hjälpa andra medan de fortfarande lever.

27. Om någon ställer en fråga som du inte vill svara på, le och fråga istället: ' Varför vill du veta det?'

Jag försöker hålla mig till dessa livsinstruktioner.
Gör du?!

Jag skulle gärna vilja åka till ställen jag aldrig varit på.
Men det enda som egentligen återstår att finslipa på - är nummer 7.
Där har jag inte lyckats så bra. Än...

Okej, då har jag precis avverkat ett movie-marathon.
Tror det är första gången i mitt liv som jag gör det faktiskt...

Jag pratade precis med min 17åriga syster, som kommit hem från en konsert med Basshunter, September, Craig David m.fl. Det var då jag insåg att jag inte heller varit på en konsert - och insåg att jag fortfarande har chansen att gå på min första. När det nu än blir...

Nu kan man säkert tro att jag är en satans-tråkig-människa, eftersom jag knappt gjort några roliga saker. Men det är helt fel det! Tro vad Ni vill. Men jag är faktiskt en rolig individ emellanåt!

Det finns så många saker som jag inte gjort än. Och som jag så gärna vill göra!
Och nu när jag tänker efter, för jag har så mycket att se fram emot.

Här är några av de:

- lära mig ´basic´ spanska
- få skjuta på skjutbana med riktig pistol
- gå på en konsert
- spela tennis
- åka Jorden runt (backpacking)




Over and Out.

Försök alltid hjälpa en vän i nöd!


Tro på dig själv.


Var modig, men det är ok att vara rädd ibland också.


Studera riktigt noga!


Ge många kyssar!


Skratta ofta!


Oroa dig inte för vikten, den är ju bara en siffra.


Försök att alltid se glaset halvfullt.


Möt nya vänner, även om dom inte ser ut som du!


Ta det lungt, även när det ser hopplöst ut.


Ta många tupplurar.


Var lite tokig när du har chansen. Släpp loss!


Älska dina vänner.


Låt inte mat förfaras.


Koppla av och ta det lungt!


Ta en onödig risk någon gång!


Försök att ha lite roligt varje dag - det är viktigtigare än du tror!


Arbeta tillsammans som ett team, för att uppnå bästa resultat.


Dela en rolig historia med dina vänner.


Bli kär i någon och säg "Jag älskar dig " ofta.


Uttryck dig själv kreativt.


Var nyfiken på dina nya upptäckter.


Var alltid förbered på oväntade överraskningar!


Älska någon av hela ditt hjärta!


Dela med dig till dina vänner!


Se upp, var du går!


Det finns alltid någon som älskar dig mer än du någonsin vet om.


Träna för att hålla formen.


Lev upp till ditt namn.


Fånga ögonblicket!


Var rädd om dina vänner som du vill behålla.


Lägg ner tid på det du verkligen tycker om.


Ta vara på varje söndag.


Le minst en gång om dagen!


I slutet på varje dag - blunda och be. Det finns en obeskrivlig kraft i bön.


Var tacksam för allt du har!

Är precis hemkommen från att ha varit och hälsat på lite folk här och var.
Mitt lov varar än! Jag försker få ut så mycket som möjligt från lovet genom att dra ut på natten. Ack så dumt gjort! Imorn ska jag försöka vara i säng tidigare...

Dagarna smälter ihop, allt verkar som en enda stor massa.
Det är knappt att jag urskiljer dagarna här i Gdansk. Oavsett om det är lov eller ej!
Snart börjar skolan igen och då ska man sätta igång på nytt, med fulladdade batterier. Känner inte att de är fulladdade idagsläget, men det kanske beror på att klockan är halv 4 på natten och det blev en drink för mycket...

Blev en sväng på Akuten idag med.
Det var inte mycket "action" idag, men det finns alltid saker att lära.

Hur som helst, allt går om man vill. Och jag vill.
Jag kör mitt eget race, jag går med baby-steps.
Och jag stortrivs!

Jag har alltid funderat varför jag får sådana här mejl:

"Penis Enhancements - Increase Your Sexual Preformances"‏             

Liksom hallå?
Vad är det ni inte förstår; jag är varken en kille och jag har ingen penis!!!!
Låt mig få vara i fred!!

Jag har många syskon.
Den här gången ska jag berätta om en händelse som mina ena syster Salome var med om.

För 3-4år sedan bestämde jag mig för att ha ett litet obesvärligt husdjur.
Som mer eller mindre - skötte sig självt. Jag övertalade mamma och visp var det fixat.
Vi köpte 2st gerbiler (ökenråttor), Ronja och Madicken för en 100-lapp.

Livet rullade på.
Ronja och Madicken gav mycket glädje, och "skötte sig själva".
Vid frukosten slängde man in lite musliflingor, vid lunch nästa vecka något knäckbröd och sådär emellanåt fick tjejerna några nötter att knapra på. Vattnet byttes ut regelbundet.




Några veckor sedan skulle min syster Salome ta över vårdnaden över Ronja och Madicken.
Mamma och pappa kom ner till mig i Gdansk, och redan första kvällen fick de ett samtal av min syster. Salome sa att den ena gerbilen håller på att dö i astma? tumör? lunginflamation? förstoppning? Hon nämde ytterligare några realistiska diagnoser.

Därefter tog hon gerbillen till Djurkliniken.
Där betalade hon runt en 1000-lapp och fick den udersökt, utan att få en diagnos ställd.

Veterinären tänkte avliva stackarn för ytterligare en 600-lapp - men Salome, som inte tyckte sig vara den "riktiga ägare" till gerbillen, avstod. Den lever kvar idag, fast den verkar inte må helt bra....

Klicka här för att pigga upp din dag litegranna :)

Jag satt på toaletten imorse och tänkte: 
"Hur klarade jag mig genom hela första året, men tanke på vilket kaos som rådde i mitt huvud då??!"

Jag förstår det fortfarande inte.
Men en sak är säker; idag känns det bättre och bättre och jag blir bättre och bättre.
Jag är mer lugn, mer fokuserad, mindre stressad och det råder mycket mindre kaos i mitt huvud idag än i fjol. Och det är väl allt som detta handlar om; personlig utveckling och att klara utbildningen.

Vi sätter upp mål.
Och vi når våra mål.

På olika sätt.
Och med olika medel.

Men vi når de.
Och det är allt som räknas till slut!

I was walking down the street when I was accosted by a particularly dirty and shabby-looking homeless woman who asked me for a couple of dollars for dinner. I took out my wallet, got out ten dollars and asked:

'If I give you this money, will you buy wine with it instead of dinner?'
- 'No, I had to stop drinking years ago', the homeless woman told me.

'Will you use it to go shopping instead of buying food?' I asked.
- 'No, I don't waste time shopping,' the homeless woman said. 'I need to spend all my time trying to stay alive.'

'Will you spend this on a beauty salon instead of food?' I asked.
- 'Are you nuts!' replied the homeless woman. I haven't had my hair done in 20 years!'

'Well, I said, 'I'm not going to give you the money.
Instead, I'm going to take you out for dinner with my husband and me tonight.'

The homeless woman was shocked.
'Won't your husband be furious with you for doing that? I know I'm dirty, and I probably smell pretty disgusting.'

I said, 'That's okay. It's important for him to see what a woman looks like after she has given up shopping, hair appointments, and wine...

Hittade ett foto i datorn, på mig och Krister från i somras.
Vissa har det trevligare än andra...

I am were I belong.

På akuten.

Här finns människor som behöver min hjälp!
Här finns människor som mår sämre än vad jag gör.
Här frågar ingen om betyg, antal procent man fått eller vilket betygssnitt man har.

Här finns de som blir glada för att jag bryr mig.
För att jag lyssnar på vad de har att säga.
För att jag håller deras hand. För att jag har empati.
Och för att jag hjälper till att rädda deras liv.

Och jag mår som fisken i vattnet.

It is here, where I belong. Where I can give everything I have.

 Igår bar det av till IKEA.
Jag och Riham brummade dit och köpte diverse småsaker. Jag hittade en vit kruka till min nyinköpta växt, och en kudde till mitt "I Love You" kuddfodral - lagom så här inför ´Alla Hjärtans Dag´. Jag införskaffade även en spegel i 4 delar, som man kan klista fast på väggen. Doftljus är obligatoriskt när man är på IKEA, så det blev de röda som luktar skogsbär.

På kvällen gick jag över till Riham. Vi snackade en hel del och tog igen sådant som man missat på senaste. Vi drack thé, åt mackor, snackade och bara chillade. Det var tänkt att vi skulle avverka en filmrulle men klockan blev 02:30 och jag orkade inte vara uppe längre. Jag sov över hos henne.

Idag spenderade jag dagen på akuten, där jag praktiserar.
Det blev en väldigt lärorik och spännande dag. Röntgen, datortomografi, brutna armar och ben, blodansamling i knät som skulle sugas ut, massvis av patienter som skulle sys ihop på olika ställen, respiratorer som alla var upptagna medan fler patienter kom in, utrustning som gick sönder, blodprov-tagning, ´smear´-tagning, medvetslösa patienter, tuberkolos patient, intubering och roligast av allt - subdural hematoma.


Idag fick jag vara med på en trepanations operation; först skulle jag ta av mig mina vanliga kläder som jag hade under läkarrocken och byta om till de "gröna operations-kläderna". De hade hål lite här och var, men det var bara skönt och svalt. Tröjan var alldeles för stor och urringningen hängde längre ner än jag tänkt mig. Byxorna var alldeles för korta, men det fick duga. Jag skulle ta på mig hårskydd, men det var alldeles för litet för mitt huvud, så jag gjorde en "indiskt-liknande-variant-till-turban" av den. Sedan satte jag ett grönt skoskydd (man tar det man har!) på min truls och rusade in i salen. Läkaren skrattade åt mig och tog ett foto som minne, med sin nyinköpta Nikon-kamera.

Operationen tog lite mer än 1h.
Hela dagen kan jag sammanfatta med ett (1) enda ord: LÄRORIK!
Och framförallt är den praktiska delen så mycket roligare, den ger mig enormt mycket mer än den tråkiga teoretiska delen vi har i skolan nu. jag längtar till de praktiska åren så!
Teorin i skolan kan jag sammanfatta med två (2) ord: pest och pina!

Jag är så otroligt tacksam sjukhuset här i Gdansk, att jag ens får vara med och se så mycket! Det är något som jag troligtvis inte skulle få lov att göra i Sverige, inte ens mycket senare på min utbildning. Och jag vet att många är rädda att själva hamna som patienter här; "tänk om de gör fel", "jag vill inte ligga under en snuskig filt från 30-talet", "jag tycker sängarna är obekväma och äckliga". Jag bara EN sak till att säga:

AMG är nog det mest skuldsatta sjukhuset i Polen. Men de kan inte läggas ner, för det är ett universitetssjukhus. Man kanske har bristfällig utrustning eller ingen utrustnng alls ibland. Och ibland måste man använda det man har eller skapa något av ingenting.

Men de andra sjukhusen i Gdansk, de som är fräschare och finare, de vägrar ta emot hemlösa, fattiga, oförsäkrade, NN (nomen nescio=okänd person) osv. AMG tar emot alla, därav en anledning till varför de är skuldsatta. Och läkarna är OTROLIGT duktiga!

Vad föredrar du; fräscht och fint där bara utvalda människor är välkomna eller sämre standard men dit alla är välkomna?! För mig handlar det om att rädda liv. Jag tycker inte vård ska vara privilegerat för de som har pengarna. Alla ska ha rätt till samma vård!


 

Det är så roligt med lov och jag uppskattar de mer än innan!

Imorse gick jag upp vid lunch, det är skönt med sovmorgnar. Sedan skulle jag städa, tvätta, bära ut alla stående saker från rummet för att göra plats för den "ultimata dammsugarexperten" - Krister, damma, moppa, skura, laga pannkakor, äta pannkakor osv. Först var det allmän städning på listan, och det skulle göras super-duper-ordentligt, enligt Krister - eftersom vi inte städat, mer eller mindre, sedan nyår. Plugget gick ju före allt annat! Idag lyckades jag också färga min vita matta, ROSA! Krister är överlycklig...

Här är vår skit som vi ställt ut i korridoren, medan Krister dammsög rummet.




Nästan alla våra grannar har åkt hem, och vi har fått deras mat. Vårt kylskåp är proppfullt med varor, och idag kom jag på att jag hade ung. 30st ägg sammanlagt! Då bestämde jag mig för att göra pannkakor. Krister hjälpte till att steka de, för jag orkade inte stå där och se till så det blev lagom krispiga. Jag stod för att fixa smeten istället, hur svårt den än är!






Vi träffade Riham på kvällen och brummade till Galeria Baltycka tillsammans.
Där köpte jag faktiskt en bikini, samt ett par rosa mjukisar på H&M.
Krister köpte ett grönt ljus som luktar äpple på Home&You.








Efter shoppingen tog vi en runda i biltvätten, för som jag skrev igår var bilens färg svart (läs: sketen!) - medan orginalfärgen är vit. Och nu är jag nöjd, för bilen är ren igen.
Nu ska jag kolla på gamla avsnitt Grey´s Anatomy (jag ligger efter!) och sova sedan. Jag ska sova ut så länge jag orkar, och hitta på massa annat skojj imorn. Kanske blir en tur på IKEA, för jag behöver en kruka till min blomma.

Som jag sa i början, lov är skönt...!

Ibland känns det bra att vara bäst!

Som till exempel när jag fick maximala poäng på CPR på First Aid förra året.
Eller när jag fick bäst resultat i min grupp på Final Exam - praktiska i Histologin.
Det kändes så jäkla gött, när man visste att man gjort allt helt rätt,
Man var "fläckfri"! Det kändes perfekt.

Jag har aldrig tvivlat en enda sekund på att jag kommer blir en grym läkare!
Jag vet att jag kommer bli det. Många dömer varandra på betygen, på teoretiska delarna eftersom vi knappt har något annat just nu. Men jag vet mitt. Och jag ä säker på det!

Den bästa studenten blir inte nödvändigtvis den bästa läkaren, och att den bästa läkaren nödvändigtvis inte var den bästa studenten


"...And the words they used to describe you  - nobody had recommendation like yours.

People said the others were smart, they said that they were hardworkers - they said they

were good. They said you were great.

They spoked of your kindness, your attention to details - they talked about how hard you

trying, that you never give up.

They painted a picture of the kind of doctor that I hope to become.

It was an honor to read those letters, because now I know that what is seperating you from

the others isn´t a stupid point. What seperates you from the others is greatness.

So don´t your dare let one point hold you back. "



The Quest - Bryn Christopher

Har precis kommit hem från flygplatsen, där jag lämnade mina föräldrar. Usch, det blir så tomt när de åkt!  Min syrra och hennes kille körde jag till tåget imorse. Påväg från flygplatsen passade jag på att handla på LIDL och Biedronka, medan jag brummade förbi stan. Ville också tvätta bilen för den är svart nu, trots att bilens orginalfärg är vit. Men pengarna räckte inte till och jag orkade inte ta ut.
Men hey - det är väl bra med lite variation!?

Jag köpte också en växt på  Biedronka, så nästa projekt blir väl att åka till IKEA och köpa en kruka. Någon som vill hänga på min lilla utflykt??!

Det skönaste av allt är att jag ska hem snart!
Då ska jag på filmkväll hos syrran, shoppa med mamma, umgås med mina morföräldrar och kolla till renoveringen samt välja ett rum som skall bli mitt i vårt nya hus! Innan jag ska hem så har jag dock ett flertal projekt pågång. Så det blir ett par intensiva dagar här framöver...

52st elever skrev teorin i Neuroscience.
5st gick till oral.
4st klarade sig.

Grattis till er fyra!
Ni fem - knäck skiten ur Neuroscience Department imorgon på ´oral´!

43st gör om teorin om några veckor, då är det sista chansen.
Det tillkommer även mer studenter, de som klarar den praktiska delen då.
Och ni allihop - ni sätter det då! Det finns inget annat alternativ.

Punkt slut.

Praktiska i Neuroscience är avklarad.
Kändes mycket lugnare och mer fokuserat denna gång.

Förra gången var ett skämt; panik, ångest, stress och mer stress när jag fick springa mellan bordet. Höger eller vänster? Artery eller vein? Va faen är det här? Det här har vi aldrig sett innan?! Men "pappersdelen" skulle ju inte komma nu! Mäh, åh, hjääälp! Kände bara ´arggggggghhhhh!!´ i mitt huvud och tänkte "vad gör jag här??!", det var alltså total kaos. Och jag förstår fortfarande inte vad som fick mig att känna så.

Den här gången var jag som jag alltid har varit; lung, sansad och fokuserad. Jag gick fram till ett ´speciment´, kollade vilket nummer det var, kolla vilken sida det handlade om och skrev lungt ner det (rätta) svaret på provpappret. Jag kontrollerade allt ytterligare en gång, för säkerhets skull så att allt var OK.

Sedan vände jag mig bort från det jag precis tittat på.
Jag stod och fokuserade, inte på det som varit - utan på det som komma skall.
Jag väntade in klockan som ringde - tecknet som gav ´grönt´ för att gå till nästa bord.
Det kändes bra.

Nu ska jag sätta igång med min "favoritdel" (läses med ironi) - teorin!