♥ angel 99 procent ♥

Jaha, tråkig som det är just nu med allt plugg, regn och ingenting att se fram emot, fick vi för oss att pigga upp vardagen litegrann. Efter att ha beställt pizza, stack vi till Grycan (polsk glasskedja) och därefter till en sexshop i Gamla Stan. Det är alltid lika kul att gå dit ett litet gäng och speciellt med tjejerna som redan är lite sjukt galna.

Vi tittade på snoppar, många konstiga och roliga snoppar. Det fanns snoppar i alla fäger och former, vissa var helt orealistiska medan andra såg och kändes äkta. Det fanns kines-snoppar och afrikan-snoppar, det fanns underliv  och anusar. Vi hittade till och med så konstiga saker som ett underliv med hår på (!), en knytnäve och ett par fötter för de som gillar har fot-fetish! Sedan fanns det massor av fina underkläder, utklädnader, party-grejer inspirerade av sex, strumpbyxor, handbojor, sexiga stilettklackar, glidmedel, tvålar  - you name it!

I Sverige brukar det alltid finnas en utställning på produkterna, så jag tänkte att det skulle finnas en likaväl i Polen. Så jag frågade damen som jobbade där, på polska: "Har ni en utställning...?" och hon bara tittade på mig, skrattade och sa att hon kan öppna paketet om det är något vi vill testa. En av mina kompisar ville veta om det fanns ett provrum (haha!), men det vågade jag inte fråga om på polska.

Många tycker att sex är privat, precis som andra kroppsliga funktioner som att fisa, kissa och bajsa. Men alla dessa är egentligen helt naturliga processer. Varför ska det vara OK med spädbarn som kissar och bajsar men inte för vuxna människor eller äldre? Visst, jag gillar inte att folk fiser på allmäna platser och älskar inte lukten av bajs heller, men kom igen - det är en naturlig process som gör att bajs stinker!

Sex är naturligt. Man kanske inte bör pippa runt i buskarna, och skrämma iväg förbi gående tanter, eller gapa ut sina privata sexdetaljer på ett café, men skämmas bör man inte! Alla vet att sex är en del av vardagen, en del av livet. Utan sex skulle vi inte kunna fortplansta oss, utan sex skulle livet stanna.

Sex förbättrar hälsan, minskar problem med lederna och musklerna, förbättrar pulsen, blodflödet och hudens kapillärer. Under sex tränas musklerna, vilket ökar ens lungkapacitet. Sex kan också hjälpa mot häftigt humör och depressioner. Ett bra sexliv förbättrar inte bara utseendet, det bränner också kalorier och håller en frisk och fräsch. Vid ett samlag accelereras också blodsystemet och kroppens metabolism, vilket håller oss lugna i både kropp och själ.

Nog snackat om sex för den här gången.
Tema för nästa party blir definitivt: sex!
Eller vad säger ni tjejer?! Hehe...

Om jag skulle få chansen att börja om Biochemistry-kursen skulle jag ha gjort såhär:

- Pluggat Neuroscience och tagit en "sick-note" för Biokemin som låg iklämm däremellan
- Eller ta "sick-note" för en annan Biochem deltanta som innehöll endast 5 lectures
- Gjort Biochemi-quizzen i början av ett seminar, få närvaro och smita hem under rasten
- På labbarna skulle jag ha haft labb-pappret framför mig och skrivet det rätt av på quizzen
- Till Biochem Additional skulle jag ha pluggat när alla andra lektioner tagit slut
- Skulle det ändå hänga att jag hade haft letkioner då så skulle jag ändrat om lite i schemat
- Eftersom Final Exam börjar närma sig, skulle pluggandet inför Additional bara hjälpt mig
- Sedan skulle jag ha struntar i att plugga till Test 5, men istället försökt "maxa" Additonal
- På proven skulle jag sitta bakom någon "duktig" elev och snegla på denne snett framför
- Mitt snitt skulle ha stigit avsevärt...


Skulle jag verkligen göra allt detta bara för att klara samma kurs som vi alla kommer klara till slut. Är det verkligen värt att lägga ner så mycket tid, kraft och energi för att fundera ut hur man lättast tar sig igenom en kurs? Vem sa att MedSchool skulle var lätt?

Vissa elever här, de som fifflar och slingrar sig igenom kurserna, tror tydligen att MedSchool ska vara lätt. De kämpar ingenting, utan underlättar istället hela tiden för sig själva. De är bekväma och lata. De accepterar fusk, oavsett om det gäller en hel Parasitologi-kurs, några Immunologi-quizz, en Biochemi labb, att snegla på grannen på Psychologi, att lägga in formler på miniräknaren i Kemin eller att ta "falska sicknotes". Allt det där räknar jag som FUSK!

Fastän det är frestande med fusk, fastän MedSchool blir lättare och mer bekvämt, fastän man anses vara en "duktigare elev", eftersom man får bra resultat eller klarar sig snabbare så är det något som jag försöker hålla mig långt bort ifrån. Och långt bort ifrån de människor som accepterar det. Och det är säkert 80% av vår klass det!

Jag struntar i om jag kommer anses vara en bättre student eftersom jag, genom fusk, får bättre resultat eller klarar mig snabbare. Jag struntar i om det är lättare att snegla på någon och få mer procent eller klara något snabbare, även om det är en skikurs som Parasitologi eller Psychologi. Rätt är rätt, det finns inga undantag.

Fortsätt fuska ni som känner att det är OK! Jag har bestämt mig för att ha ett rent samvete, ett rent inre. Jag ska ta mig igenom MedSchool med egna krafter, ta ansvar för mitt beteende och förlita mig på den kunskap som jag kommer att införskaffa mig under utbildningens gång.

Jag ska gå igenom allt som krävs, för att uppnå det jag vill ha.
Oavsett om det tar mig 6år eller 10år, så ska jag göra det med ett rent samvete.
Och då jag uppnår det, kommer jag att inse att det var värt all blod, svett och tårar!

Fega människor är inte mina vänner.
De som inte vågar stå på sig, vara ärliga mot sig själva och mot andra.

Jag är kanske inte så bra på det heller, men jag har iallafall en "ryggrad".
Jag vet vem jag är, vad jag vill, vad mina mål är, hur jag ska bete mig och att jag i grund och botten är samma människa. Jag ändrar inte min personlighet oavsett om jag är med någon super-duper-populär människa som bara vill höra skitsnack eller om jag är med en plugghäst eller utmobbad person. Min "kärna" förändras inte!

Jag vet att de fega människorna man har omkring sig, de utan ryggrad kommer att svika mig en vacker dag. Det kommer att hända då när jag minst anar det, när det väl gäller, när ögonblicket är där och jag tror att de ska stå och hålla mig varmt om ryggen. Det är då de fega människorna vänder 180grader.

Det är så folk gör.
Folk vill vara med de som är "starka", populära, snygga, coola - you name it! Folk gör också allt för att få uppmärksamhet, fast inte den där positiva uppmärksamheten för att man har vackert hår, är elitidrottare eller smart i skolan. Nä, nu menar jag uppmärksamhet med en touché av negativitet; skvaller, rykten, skitsnack, påhittade historier om varandra, att vara "duktig" i skolan även om det innebär fusk ...

För ingen vill ju vara med någon utmobbad jävel.
Det är inte så jäkla populärt att ta någon svag människas sida. Ellerhur?

Det folk gör är fel, men jag låter de fortsätta göra som de har gjort. Det är inte min grej att blanda sig i. Men jag vet bara en sak: den dagen någon gör något ont mot mig, är de aldrig mer välkomna tillbaka. Ingen barmhärtighet här inte!
Jag finns inte där längre. Klara dig bäst du kan!

Eller hitta en annan vän.


Och det är precis som ordspråket säger; man har många vänner när det går bra för en i livet: när man gör karriär, lyckas i skolan eller har tillgång till pengar och makt, men när allt skiter sig - det är då vi lär känna våra riktiga vänner, för de kommer finnas där, de kommer hjälpa och sträcka sin hand oavsett vad som inträffar!

Haha, det är riktigt roligt vad man får höra om sig själv ibland.
Visste inte att min personlighet var så himla intressant att vissa här i skolan skulle börja snacka "skit om mig", men samtidigt är det ju ganska roligt att få höra vilka historier som folk omkring hittar på.

Jag har alltid undrat vad folk säger om mig; alltså på elakt sätt då. En gång trodde några att jag hade något på G med en kille i klassen och att min kompis gjort tutt-förstoring, fastän det bara var en push-up BH som hon använde för tillfället. Bara det var roligt!! Vi garvade ihop iallafall...

Tentaperioden har precis börjat, och man kan ju säga att det märks. De flesta i vår klass har väl gått i ide, för numera ser man inga eller ytterst få klasskamrater på campus.

Igår var jag på Galeria Baltycka och köpte lite smycken, en väska och träningskläder. Var riktigt nöjd med mina spontana inköp!! Riktigt schysst att kunna böja sig ner på gymmet, utan att bry sig om att underkläderna lyser igenom de sönderslitna byxorna. Nu kan jag träna helhjärtat.

Varje kväll händer det saker. Varje kväll är planerad den här veckan.
På onsdag ska jag också vaccineras mot Hepatitis B, vilket är obligatoriskt här innan man börjar med de kliniska delarna på tredje året.

På fredag bär det av mot Sopot med tjejerna, och på lördag fortsätter drink-kvällen som vi påbörjade i fredags. Förresten, här kommer lite bilder från "Flowery Friday":

Något nytt vi har börjat med i vår korridor är gemensam frukost. Några av grannarna kommer över med lite mat, alla tar med sig något ex. bröd, jos, grönskaer, pålägg. Vi delar och njuter av morgonstunden ihop. Igår skojjade vi vid matbordet:


Cecilia och jag: "Fader vår, välsigna maten..."
Zarreen: "Bismillah!"
Krister: "Tack CSN för att vi har mat på bordet!"


Klockren kommentar av Krister.

Mycket spännande saker händer på daglig basis. Allt från att jag printade in hela psychologi-kursen på 8h (tycker jag var grymt bra!), till kärlekshistorier och intriger, åsk- och hagelväder, flört, gymträning och att jag ser fram emot fylle-fredag. Jag tar ett farväl till biokemin, trots att den är väldigt intressant.

Min kompis från Bialystock är på besök i Gdansk, där hon läser andra året ED precis som vi gör. Men de har ett helt annat studie-upplägg än oss; t ex. de har Biochemi-prov var 3dje labb/seminar/föreläsning vilket jag tycker är ett utsökt sätt, eftersom man då har en chans att lära sig mindre material fast noggrannare.  Samma sak är det med anatomin; först har man bara osteologi, sedan lägger man på muskler, blodkärl, lymphatics och organ. En sak i sänder, men bra organisering. I like!

Istället har vi:
"Test 5 will cover the material in Chapters 27-31, 33, 41, 42, 44, 48 from Harper’s Biochemistry 27th ed., material presented during lectures (47-80), seminars 6 - 8, lab classes 7 and 8."

Det är alltså 17st föreläsningar, 2 seminars och 2 labbar. Till en enda deltenta som är endast 1 timme!! Allt går förr eller senare, men jag tycker ändå att man valt ett smartare system i Bialystock.

Rätta mig om jag har fel, men jag tror inte det finns en jävel i vår klass som har hunnit lära sig varenda lilla struktur och mening som man bör kunna till detta prov. Och det tycker jag är synd!! För det finns alltid någon som hinner klämma in allt, och denna gång har den stackaren, enligt mig - inte hunnit...

Skulle jag få bestämma så skulle jag föredra fler/regelbundna prov, men mindre material vid varje tillfälle. Det skulle gynna de flesta tror jag, eftersom man hinner lägga till mer kunskap till den man redan införskaffat sig i lugn och ro. Hellre det än att printa in allt till ett prov, skriva av sig på provet , glömma bort mer än hälften redan månaden efteråt, få bra resultat och inte ens förstå vad man egentligen pressat in i skallen.

För er som förstår polska, kommer här ett skämt om medicin studenter:
" Studentom warszawskich uczelni polecono nauczyć się na pamięć książki telefonicznej, a potem zbadano ich reakcję na to polecenie.
Studenci uniwersytety zapytali: "Po jaką cholerę?" 
Studenci politechniki zaczęli robić ściągi.
A studenci Akademii Medycznej zapytali tylko, na kiedy?!

En svensk översättning följer nedan:
"Man bad olika utbildningsenheter i Warszawa att lära sig telefonboken innantill, och därefter undersökte man deras reaktion på ordern.
Studenterna från universitetet frågade: varför?
Studenterna från tekniska högskolan började fixa fusklappar.
Och medicinstudenterna frågade bara; tills när?!"

Jahopp, helgen rusade förbi.
Som vanligt då.

Imorgon börjar mitt nya träningsliv, det ska bli spännande. Jag ska också passa på att köpa mat och fylla kylskåpet till bredden. Plugget inför Biokemin går nästan baklänges, och jag kom precis på att Psychologin är om 2 dagar. Får ta och läsa igenom fanskapet imorgon en gång och sedan kanske på tisdag ytterligare en gång. Det ska väl räcka...

Att läsa igenom Psychologin 1 gång räckte till 20 poäng. Då ska väl 2 gånger räcka till 40p?
Enligt min princip bör Psychologin följa någon slags rät linje.
Jag hoppas att deras Department också tycker likadant.

Jag är vid medvetande.
Jag står med båda fötterna på Jorden.
Men jag bryr mig inte rikigt. Inte längre.

Jag har också hittat nya vänner.
Vänner som man "klickar" med.
Alla - annorlunda än mig själv.

Jag tycker att Livet är alldeles för roligt just nu, så skönt och positivt.
Den har liksom fått en skarp vänding och en ny gnista.
Gnistan mellan mig och min Kärlek är ännu skarpare.

Jag är kär. Och tro mig, jag gillar läget!!

Psykologin gick exakt som jag förväntat mig.

Att läsa igenom ´slidsen´ 1 gång räckte tydligen bara till 20 poäng.
Man skulle ha 24 poäng för att klara sig.
Nu måste jag tyvärr läsa igenom ´slidsen´ en gång till, usch.
Dumma ämne.

På kvällen stack jag ut och käkade med tjejerna.
Efter det splittrades sällskapet och Henny, Cecilia, Krister och jag fortsatte vidare mot Café Ferber. Där spenderade resten av kvällen. Det var jäteroligt, vi drack massa roliga färgglada drinkar och hade det allmänt skojj. Vi snackade om lite allt möjligt, allt som rörde himmel och jord.

Vår servetris var nog ny på jobbet för hon visste knappt vad vi beställde och spillde lite av en drink på Cecilia. Sedan när vi skulle ta ett foto, spillde Cecilia ut ännu mer...vi funderade skylla allt det spillda på servitrisen, men bara på skojj...sedan tyckte väl personalen att vi var lite lulliga för Henny sa att de småpratade om oss och trodde vi var berusade. Jaja, oavsett hur vi var - I enjoyed the evening!

Mitt nöjeschema
Fredag 15/5: grillkväll/vinkväll hos Sara
Fredag 22/5: mix-marathon hos Henny
Måndag 8/6: grillmys på stranden

Då var ett av alla prov som väntar, avklarat.
 "It's not about the victory, it's about the effort"-principen fungerade. Jag är glad!!

Idag när jag satt och skulle skriva provet så tänkte jag på vilken "älska-hata-relation" jag har med min klass. Jag har på ett eller annat sätt haft kontakt med alla i klassen, och vi är ungefär 100 personer. Ibland har det varit positivt, ibland negativt. Det är konstigt och nog "fel" på mig, för när jag pratar med mina kompisar och nämner ett namn slumpmässigt i samtalet blir reaktionen många gånger den samma:
"Vah? Vem är det?", "Går han/hon i vår klass?" Och de som reagerar så här är riktigt smarta; för de har varit upptagna med sina liv, sin skola och sina problem...

Jag satt och tittade runt i skrivsalen.
Många känslor passerade, den enda efter den andra.

Hata, älska, störa sig på.
Gilla, ogilla, härlig personlighet! 
Utstrålning, och där sitter "åskmolnet"...

Sedan tänkte jag snabbt omvänt; på alla de som stör sig på mig och hatar mig.
Man kan ju inte vara älskad av alla! Helt underbart vilken balans vi har i klassen.
Jag tänkte också på hur tråkigt livet egentligen skulle vara om man inte hade alla dessa känslor, om alla bara älskade en och skuttade på rosa moln.

Nä, jag vill ha balans med allt vad det innebär!

Har precis käkat middag och glass med frukstsallad ihop med tjejerna.
Nu ska jag försöka plugga medan Norah Jones sprider sin sköna musik genom högtalarna. Om 1 månad fyller jag år, som jag ska spendera på stranden med några skönheter. Dessutom har vi 51 dagar kvar i skolan innan sommarlovet får börja!!

Schemat är fullspäckat med aktiviteter; både i skolan och utanför.
Jag kommer definitivt att vara sysselsatt framöver.
Nu ser jag fram emot en händelserik period!


# Physiology 11/5 (sista deltentan)

# Medical Psychology 12/5 (Final Exam)

# Biochemistry 22/5 (sista deltentan)

# Biochemistry 8/6 (Final Exam)

# Biophysics 15/6 (Final Exam)

# Physiology 22/6 (Final Exam)

# Medical Biology 29/6 (Final Exam)

Jag såg ett inslag imorse som "Uppdrag Granskning" gjort för SVT.
Det handlade om våra äldre i samhället. Programmet berättade hur de äldre behandlas på äldreboenden, om personalbristen, om hur de matas med psykosmediciner, sömnmedel och lugnande mediciner  - varav många av de mediciner ökar risken för fall. De matas också med antidepressiva mediciner, egentligen helt utan anledning - för det vore väl smartare att istället göra den äldre människan sällskap?!

"Och när dementa blir oroliga framemot kvällen, när de börjar ropa och banka i dörrar är det många som får lugnande medicin istället för att få sällskap."
Mediciner får ersätta personal.

"Vi har en kriminalvårdslag och en djurhållningslag som i vissa avseenden, ger ett bättre skydd mot vanvård än den lagstiftning som rör äldreomsorgen i Sverige."

De flesta äldre kommer nästan aldrig utomhus, många kommer inte ut någongång under ett helt år. När det nu är så vanligt att de äldre tvingas stanna inne, skulle man tro att gamla själva inte bryr sig. Men det gör de.

"Dålig mat eller taskigt bemötande väcker inte lika stort missnöje, som det faktum att de inte får komma ut."  Majoriteten av de som bor i äldreboenden drabbas av D-vitamin brist, just för att de aldrig vistas utomhus. Det i sin tur ökar risken för fallolyckor och ny forskning har visat att man också mår psykiskt sämre.

Personligen förstår jag inte ens principen att lämna bort sina nära och kära till ett hem. Det finns många länder som inte ens känner till uttrycket "äldreboende" - stationen mellan liv och död. I de flesta, enligt mig "civiliserade länderna" tar familjen hand om sina äldre. Civiliserade, just därför att de inte lämnar bort sina familjemedlemmar till ett främmande ställe där man får invänta sin död, sittandes ensam i en rullstol och stirrandes utanför fönstret....

Som i allt annat, finns det undantag. Det finns de som inte klarar av att ta hand om sina äldre, eller de äldre människor som saknar barn, familj och släkt som skulle kunna ta hand om de. Då är äldreboendet en lösning.

Att åldras är en självklarhet.
Men att få ett värdigt avslut som en belönings efter ett långt yrkesliv och skattebetalning, är inte lika självklart.  Situationen inom äldreomsorgen har inte förändrats på flera år.

Det är personalbrist, säger chefen för äldreboendet.
Kommuner struntar istället att fatta beslut.
Politikerna i regeringen tycker att "det handlar om pengar".
"Man är inte på äldreboende för att komma ut, utan man är där för att man behöver omvård", säger Stadsdelsnämnden.


Jag förstår bara inte EN sak.
Inser inte chefen för äldreboendet, kommunerna, stadsdelsnämnden och politikerna att de också åldras och hamnar på ett äldreboende en vacker dag.
Ensamma, övergivna och utan någon som för deras talan.....


För er som är intresserade av att se det: Klicka här!

När vi var små flickor fick vi en sak intalat, nämligen att Drömprinsen fanns.
En ståtlig, välvårdad, omtänksam och snygg Drömprins väntade därute på oss.
Han som skulle komma ridandes på en vit häst, rädda oss när vi mest behövde det och ta hand om oss.

Vi lekte prinsessor. Allt var rosa.
Vi skuttade på små rosa moln, prinsen skulle komma och hämta oss.
Vi bodde på ett slott, slottet hade torn. I tornet väntade vi på prinsen.

Men vi blev lurade.
För det fanns ingen jävla Drömprins till att börja med!
Ingen vit häst.
Ingen kom för att rädda oss.
Och ingen kom för att ta hand om oss.

Istället fanns det gott om pojkar.
Pojkar som påverkas av andra pojkar.
Pojkar som inte står på sina egna ben.
Pojkar som tror att vi tjejer är deras mamma.
Sorgligt att det finns många pojkar, när det vi vill ha är en MAN!

Vi vill ha en man, en mogen man.
En som bryr sig, verkligen bryr sig!
En omtänksam och pålitlig man som agerar själv.

Vart tog Drömprinsen vägen?
Varför kom han aldrig?
Vad var det som skrämde iväg honom?
Varför struntade han i oss, vi som var hans prinsessor...

Blev han rädd för allt ansvar som det gemensamma livet skulle innebära.
Kunde han inte längre rida fritt och känna sig "fri" och oberoende?
Kunde han inte rädda andra prinsessor och "leka" med de...

Han klev nog upp på hästen och for iväg.
Marken dammade upp och när dammet lagt sig så man inget mer av honom....

Vart tog du vägen Prins-Faen??!

Men en kopp grön thé med vaniljsmak, tänker jag tillbaka på förra året. Det känns så länge sedan, jag tänker på det som "back then". Det är kusligt men samtidigt lustigt att man känner så. Vart tog förra året vägen egentligen?!

Kanske känns det såhär för att det inträffade så mycket förra året, så mycket känslor att ta in under så kort tid. För mig känns förra året, kanske 3 år bort?! Nu har nästan andra året också flugit förbi, mitt framför ögonen på mig. Jag förstår återigen inte hur snabbt ett år egntligen får lov att fortskrida...

Jag ser fram emot nästa år sjukt mycket! Äntligen mer praktiska delar! Äntligen något som jag är bra på, och inte behöver kämpa så mycket med. Äntligen något mer relaterat till medicin. Hittills kan man nästan säga att vi läst "vilken-naturvetenskaplig-utbildning-som-helst"- ja, så känns det för min del; kemi, biologi, lite om cellen och genetik. För omväxlingsskull, lite biophysik och psychologi. Vad som ligger vart, hur saker och ting fungerar och håller ihop.

Teori är när man vet allting, men ingenting fungerar.
Praktik är när allting fungerar, men ingen fattar varför.
I Med-School förenas teori och praktik: ingenting fungerar och ingen förstår varför?!

Jag har också funderat över vilka som är kvar här nästa år; vilka kommer byta skola, vilka som kommer in i respektive hemländer, vilka som kommer vilja ta sabbatsår osv.

Tur att vi är här för att lära oss. Det vore ju annat om man var tvungen att redan kunna allt. Så tycker nämligen vissa lärare här i skolan. De blir förvånade att man inte kan allt redan. Men hallå, vad är då poängen att läsa här?

Allergin är här för att stanna.
Trots tabletterna.