♥ angel 99 procent ♥

Jag såg ett inslag imorse som "Uppdrag Granskning" gjort för SVT.
Det handlade om våra äldre i samhället. Programmet berättade hur de äldre behandlas på äldreboenden, om personalbristen, om hur de matas med psykosmediciner, sömnmedel och lugnande mediciner  - varav många av de mediciner ökar risken för fall. De matas också med antidepressiva mediciner, egentligen helt utan anledning - för det vore väl smartare att istället göra den äldre människan sällskap?!

"Och när dementa blir oroliga framemot kvällen, när de börjar ropa och banka i dörrar är det många som får lugnande medicin istället för att få sällskap."
Mediciner får ersätta personal.

"Vi har en kriminalvårdslag och en djurhållningslag som i vissa avseenden, ger ett bättre skydd mot vanvård än den lagstiftning som rör äldreomsorgen i Sverige."

De flesta äldre kommer nästan aldrig utomhus, många kommer inte ut någongång under ett helt år. När det nu är så vanligt att de äldre tvingas stanna inne, skulle man tro att gamla själva inte bryr sig. Men det gör de.

"Dålig mat eller taskigt bemötande väcker inte lika stort missnöje, som det faktum att de inte får komma ut."  Majoriteten av de som bor i äldreboenden drabbas av D-vitamin brist, just för att de aldrig vistas utomhus. Det i sin tur ökar risken för fallolyckor och ny forskning har visat att man också mår psykiskt sämre.

Personligen förstår jag inte ens principen att lämna bort sina nära och kära till ett hem. Det finns många länder som inte ens känner till uttrycket "äldreboende" - stationen mellan liv och död. I de flesta, enligt mig "civiliserade länderna" tar familjen hand om sina äldre. Civiliserade, just därför att de inte lämnar bort sina familjemedlemmar till ett främmande ställe där man får invänta sin död, sittandes ensam i en rullstol och stirrandes utanför fönstret....

Som i allt annat, finns det undantag. Det finns de som inte klarar av att ta hand om sina äldre, eller de äldre människor som saknar barn, familj och släkt som skulle kunna ta hand om de. Då är äldreboendet en lösning.

Att åldras är en självklarhet.
Men att få ett värdigt avslut som en belönings efter ett långt yrkesliv och skattebetalning, är inte lika självklart.  Situationen inom äldreomsorgen har inte förändrats på flera år.

Det är personalbrist, säger chefen för äldreboendet.
Kommuner struntar istället att fatta beslut.
Politikerna i regeringen tycker att "det handlar om pengar".
"Man är inte på äldreboende för att komma ut, utan man är där för att man behöver omvård", säger Stadsdelsnämnden.


Jag förstår bara inte EN sak.
Inser inte chefen för äldreboendet, kommunerna, stadsdelsnämnden och politikerna att de också åldras och hamnar på ett äldreboende en vacker dag.
Ensamma, övergivna och utan någon som för deras talan.....


För er som är intresserade av att se det: Klicka här!