♥ angel 99 procent ♥

Idag blev jag väldigt rörd när jag öppnade min inbox.
Där hade en vän till vår familj svarat mina mina gratulationer till honom:

"Dear Olivia, Thank you for the gracious and warm wishes on my B-day.
Indeed you are very special.
Your thougthfulness and appreciation for life's true values is very touching.
Many blessings to you too.
Hope to be able express my appreciation in person some day."

Resultaten från Biochemistryn kom upp. Därav mitt inlägg:

Provet gick inte alls bra, och det räcker inte långt. Och här har vi mitt problem: jag vet att jag inte gav allt, jag vaknade inte kl.07 och jag pluggade inte fram till klockan blev två på natten. Jag slurpade inte kaffe, och jag tog inget annat heller för den delen heller.
- Undrar om detta gör mig till en dålig läkarstudent?

Men samtidigt är jag nöjd med mig själv. För jag vet att jag gjorde så mycket mer än vad jag brukar göra. Jag uppoffrade mitt "Halloween-lov" och de där 4 dagarna vi fick på köpet senare i veckan. Och det gjorde jag rätt i! Jag pluggade för mig själv, istället för att tänka på "alla andra". Jag orkar inte längre tänka på vem som pluggar hur, hur mycket, när, hur ofta, på vilket sätt, med vem osv. Så fort mina tankar sprang iväg, fångade jag in de. Så fort jag tänkte på alla världens orättvisor, tvingade jag mig själv att låta bli - för nu gällde bara en sak: jag och boken. Seriously, jag har problem!

Min mamma brukar säga: "Ger du hundra, så får du hundra!". Och ta mig faen, men det är sant! Ju mer man ger, desto mer får man. Jag antar att det handlar om det mesta här i livet.

Alla har vi något att kämpa emot. Alla har vi våra problem, men de är helt olika.
Jag vet att jag är mycket mer praktiskt lagd, än jag någonsin kommer vara teoretiskt. Jag vet, just nu kan man säga: that sucks! Det är ingenting man bara kan förändra. Det enda som är möjligt, är att försöka vara bäst på det man från början är sämst på. Nu blev det snurrigt, men hoppas ni hänger ni med?

Vänster hjärnhalva är specialiserad för tal och skrift, för analytiskt tänkande, teori, matematik och vetenskap. Den högra hjärnhalvan är: relationer, mönster, våra sinnen, organisation, insikt, praktik, fanatasi, music, artistiska egenskaper. Och här har vi mig, det känns som jag bara har en höger hjärnhalva - inget mer!

Men jag kämpar emot mig själv, jag kämpar mot mina egna problem.
Jag kämpar för att bli bäst på det jag är sämst på:
- att fokusera på en sak i taget
- att sitta still på en och samma plats
- att plugga koncentrerat utan att tankarna flyger iväg!

"Teori-åren" är pest och pina för mig. Ändå gick det mycket bättre den här gången. Det ska gå ännu bättre nästa gång. Jag kämpar och jag ser resultat, jag ser att jag blir bättre och bättre. Men min "era" är inte kommen än, för det är när den praktiska delen i skolan börjar som jag kan visa framfötterna. Där brillierar jag! Och det kanske du också gör, men kul för dig! Jag "tävlar" bara emot mig själv, och jag vill inte jämföras med dig.

Och när det känns som jobbigast så tänker jag:


GRATTIS till er som lyckades, som vann över era egna svagheter, som kämpade och fick det ni förtjänade. Och till er andra: bara fortsätt kämpa! Det finns tyvärr ingen genväg...

Är det inte lite väl konstigt vad lite man hinner med på en helg egentligen??

Jag hade planerat handla mat, städa, tvätta, gå till Riham och Åsa´s födelsedags middag, gå till Blattefesten på Medyk och eventuellt ta igen lite grejer jag missat från förra veckan. Men det var väl optimistiskt tänk! Det enda jag hann med: städa och tvätta! Två saker på en hel helg. Nu sitter jag på mitt rum: stressad, varken utvilad eller med nya krafter och med ett tomt kylskåp. Argh!

Nu är det söndagskväll, och imorgon börjar återigen en ny skolvecka: Biochemistry, Physiology, Neuroscience, Immunology, Parasitology och...that´s it fakiskt! Men jag ligger SÅ EFTER i de flesta ämnen, att bara tanken gör mig stressad. Och jag blir ännu mer irriterad när jag tänker på hur produktiv helgen egentligen kunde ha blivit.

- Någon mer som känner så här?!

Nu är det säkert någon jävel som tänker "Haha, jag ligger iallafall inte efter i något ämne. Jag kommer lyckas bättre än hon!". Då önskar jag dig bara: Lycka till!

På onsdag kommer Kristers två syskon på besök, och då ska vi leka guide i Gdansk. Undrar vad man kan hitta på förutom: ulica Dluga, käka ute, Galeria Baltycka och Aquapark eller bowling.

Mera stress.
Jag tittar i kalendern och ser att jag åker hem om exakt 1månad!
Kom igen Olivia, 1månad klarar du.

Stressen försvinner långsamt.
Det känns redan bättre.



Saknar dåtiden! Saknar att "bara vara"; inga måsten, ingen press och stress.

Hej hopp,

Jag ska betala min skolavgift på 4.000 euro, ungefär 40.000kr, senast på fredag. CSN har betalat ut 27.000kr. Vem som helst inser ju att matematiken inte stämmer!! Både jag och Krister fyllde i våra ansökan samtidigt och kryssade då för ALLA rutor där man kunde få "max"-belopp. Vi kopierade alla papper som CSN önskade sig, och jag markerade tom. med en gul markeringspenna alla "höjdpunkter" för att de skulle vara snabbt synliga. Vi skickade in betyg, intyg på att vi är inskrivna på skolan, intyg på att vi gick vidare till andra året och intyg på att skolavgiften verkligen är 8000 euro (4000euro x 2).

På merkostnadslån-rutan skulle man skriva in vilket belopp man behövde för skolavgiften. Jag skrev MAXBELOPP, dvs. den maximala summan som CSN kan betala ut. Samtidigt skickade jag ju in ett intyg som bevisade vad skolavgiften låg på.
Men det fattade inte CSN - trots mitt intyg!

Jag mejlade och de svarade att de inte vet vad min skolavgift låg på.

Men hallå, mitt intyg då?
Det jag hade jäktat efter, det som tog år och dagar att skaffa?!
Nej nej, de visste inget om något papper....


Istället blev jag ombedd att använda deras "blankett om ändring av ansökan", för att denna gång fylla i den rätt. Min syrra som läser medicin i Szczecin, har haft liknande problem med CSN. De bad henne skicka in ett papper som styrker att hon ska betala en viss skolavgift. And guess what? Hon skickade in den till och med två gånger (2ggr!), utan att CSN läst den.

Nä, man inser att det råder ett visst kaos på CSN.
De må inte vara byråkratiska, som de är här i Polen - men ordning och reda, det har de inte för ett öre!

Fy skäms på Er, CSN!

Häromdagen gick Krister till köket bara för att hämta en kökssvamp medan jag stod i korridoren och babblade på. Och helt plötsligt hör vi en SMÄLL från rummet.
Vi kommer in i rummet och en hylla har brakat ihop, och dragit med sig allt i sin väg. Allt ligger nu på golvet: böcker, pärmar, papper, datorskärmen, högtalaren och massa annat som befann sig antingen på hyllan eller på bordet nedanför. Kaos!

Min granne knackar försiktigt på dörren och undrar om allt är okej?
Hon trodde väl att vi höll på att slå ihjäl varandra! Polsk skit, ville jag säga. Men skit som skit - det kan hända var som helst.

Liknande saker händer mig jämt och ständigt: hyllor kollapsar, jag blir jagad av snuten, jag missar färjan inte bara en gång, en nära person glömmer kolla att passet är utgånget innan vi har checkat in bagaget, jag blir fotad på tyska serpentinvägarna, jag blir jagad av en ilsken polsk taxichafför - som om jag inte hade fullt upp ändå?! Ibland funderar jag på om någon "där uppe" försöker testa mitt tålamod, eller bara "spice up" mitt liv.

Någonstans i mitt kaotiska och stressiga liv, försöker jag sträva efter en balans.
Efter lugn och ro.

- Är detta för mycket begärt tro?










                              SPICE UP YOUR LIFE!

Yello,

Jag är tillbaka från Szczecin, där jag hälsade på min syrra. Vi bilade dit och det tog alldeles för många timmar, för det regnade, var mörkt och polackerna gör ju omkörningar som inte ens existerar! Det gäller "hålla i hatten", om man vill göra en bilresa och komma levande därifrån. Läng vägen står det kors med jämna mellanrum, blommor ligger vid vägen och ljus är tända. Där har folk dött, många på grund av sin vårdlösa körning - men tyvärr är det oftast oskyldiga offer. De som kört på andra sidan vägen, de som varit mötande trafik. Man brummar vidare och blir ständigt påmind om trafikens dödsoffer...

Vid ett tillfälle, skulle fem bilar kör om oss - samtidigt som de körde om varandra! Ni skulle sett vilken cirkus! Krister la sig lite till höger i väggrenen, för att släppa förbi "idioterna". Plötsligt ser vi tre killar i svarta jackor, gåendes på den svarta asfalten i det svarta mörkret. Men hurra! Krister kastade sig på ratten i sista sekunden, och på så sätt slapp dessa killar bli till nästa kors längs vägen. Pust!

Om några dagar kommer jag få lite svenskt lösgodis, det ser jag fram emot. Biochemistry på fredag den här veckan, så nu blir det plugg framöver! Veckan därpå kommer två av Krister syskon och hälsar på. Då blir det party! Sedan är det bara att räkna ner dagarna tills jag får åka hem. Jul jul, strålande jul! Jag älskar julen!

Ibland när jag surfar på nätet, hittar jag de mest underliga sakerna.
Ett exempel: för att slippa finnar kan man tydligen använda ett läkemedel som heter "Roaccutan". Titta här!

Vad finns det för biverkningar? De hudspecialister som skriver ut "Roaccutan" har skyldighet att upplysa om biverkningarna, tyvärr sker detta inte idag. Många patienter får reda på biverkningarna först efter att de fått permanenta skador de måste leva med resten av livet. Här är några av biverkningarna (OBS! Många består resten av livet):

Hudproblem Bland annat läppinflammation, håravfall, ljuskänslighet.
Påverkan på muskler och skelett Bland annat ledsmärta.
Psykiska problem Bland annat depressioner och personlighetsförändringar.
Biverkan på lever och galla Bland annat skrumplever.
Mag- och tarm-påverkan Bland annat kräkningar och ändtarmsinflammationer.
Neurologiska biverkningar Bland annat huvudvärk, yrsel och muskelsvaghet.
Ögonproblem Bland annat ögoninflammationer och ljusskygghet.
Allmänna biverkningar Bland annat frånvaroattacker, viktökning och anorexi.
Påverkan på ämnesomsättningen Bland annat höga blodsocker halter, högt kolestorol.
Påverkan på luftvägarna Bland annat andfåddhet.
Blodbiverkan Bland annat näsblod, blodbrist.
Endokrina biverkningar Bland annat ökad behåring och bröstförstoring hos män.
Påverkan på cirkulationen Bland annat hjärnpropp.
Biverkningar på kvinnliga könsorgan Bland annat missfall.
Tandpåverkan Bland annat tandlossning.
Biverkan på urinvägarna Bland annat njurinflammation.
Fosterpåverkan Bland annat missbildningar.
Autoimmuna reaktioner Bland annat att kroppen bildar antikroppar mot ett kroppseget ämne.

Sist men inte minst, det bästa är den sista raden:
Nya biverkningar upptäcks med jämna mellanrum, ovanstående lista är ej komplett.

Asså kom igen, skojjar de?
När listan på biverkningar blir längre än själva symptomet, börjar man ifrågasätta om man verkligen har ett problem från början?! Visst skulle det vara skönt att slippa finnar, men om man får alla de ovanstående symptomen på köpet så: nej tack!
Hellre behåller jag mina finnar.

Over and Out!


Lånat ifrån: http://www.akne.nu/roaccutan.php

Så sa Dr. House i avsnittet jag såg medan jag vispade i mig lunchmaten.

Vart vi än går, vart vi än befinner oss stöter vi på döden. Det går inte att komma bort från den, det går inte att vända sig om och springa tills man inte orkar springa mer, tills luften tar slut i lungorna. För varje dag som går, nalkas vi närmare den dagen som även blir vår sista. Det finns liksom inget man kan göra, förutom att acceptera den. Jag låter hemskt att säga att man "är döende", men det är precis vad vi är - det är sanningen. Det känns så obeskrivligt stort att vi är levande organismer, samtidigt som vi är döende. Detta är ett fenomen, som får två otroligt betydelsefulla och avgöranande saker att hänga ihop.

Ibland när dagarna känns tråkiga, jobbiga eller oändligt slitsamma tänker jag att man åtminstone känner att man lever. Man känner oro, stress, sorg. Man har kramp i magen, man har ont i huvudet och hjärtat bultar på. Man orkar inte läsa en mening till, ögonlocken känns tunga - man vill sova, man vill inte skriva en bokstav till för handen värker och precis när man tror att man inte klarar av att lära sig något mer lagras ytterligare en kunskap i hjärnan. Och varje känsla, varje dag oavsett hur den är - är en del av våra liv. Varje dag räknas! Och visst känner man att man lever!

Min mammas kompis ligger på sjukhus, med brusten aorta. En aorta, en enda. Ett enda stort kärl som man inte riktigt kan ersätta. De har opererat den flera gånger, men den fortsätter läcka och till råga på allt har det bildats en infektion vid ärren. Min mamma är engagerad; hon letar specialister, hon involverar olika människor och olika medicinska tekniker för att hjälpa hennes väninna. Vem skulle inte gjort det?

När jag pratar med mamma frågar jag då och då hur det går med försäljningen av vårt gamla hus. Vi måste nämligen först sälja det gamla huset, för att kunna betala in pengarna till det nya huset. Det nya huset som vi så länge drömt om, som vi så länge väntat på. Men mamma svarar bara att "även det mest efterlängtade drömhuset, är inte viktigare än ett människoliv". Jag hör besvikelsen i rösten, det är ju trots allt drömhuset som vi väntat på så länge. Men hon fortsätter engagera sig, ringa runt, leta efter de som vet, ta reda på mer fakta. Hon bortprioriterar sig själv och sina behov.

Hon är en människa jag ser upp till.
Hon är min förebild.

"I would rather spend my life close to the birds,
than waste it - wishing I had wings."

Lev Livet medan det varar!
För man vet faktiskt aldrig när det kan ta slut....

                                     Dansgolvet, Medyk.



"Terroristen" Abbas. Eller var det Usama bin Laden på besök i Gdansk?



           Lite snack och dricka utanför dansgolvet, Medyk.



                           Bubu som "Pippi Långstrump".



             Söta Jennet och den "grekiska gudinnan" Golnaz.



                 "Kocken" Jan, och två andra fulla snubbar.



Härliga känslor, jag älskar den här bilden! Kolla bara på Aus (i lila peruk)!



               Kusligt var den att träffa "Geishan" Shanin.



Somliga tröttnade på dräkten, och bytte om. Här ser vi "Rima" som Rima.



         Sist men inte minst, jag i huvudrollen som "Surgeon wannabe".


TACK FÖR ETT LYCKAT HALLOWEEN!

"It's not enough that we do our best; sometimes we have to do what's required" - Sir Winston Churchill.

Imorse hade vi Physiology-tenta. Mina klasskamrater har ju självklart pluggat sönder sig till den, trots att de säger "nä, jag har inte hunnit plugga...". Själv satt jag tillsammans med min granne till kl.04 och försökte lösa lite Biochemistry-frågor tills dagens seminarie. Därefter sov jag 4h, gick till Physiology-tentan i något "jag-är-en-zombie-låt-mig-sova-stadie", för jag minns knappt hur provet gick till. När jag vaknade imorse och tittade mig i spegeln tänkte jag först säga "haha, det är en kines i min spegel", men helt plötsligt var det inte lika roligt när jag insåg att det var mina ögon som hade krympt 5 storlekar. Tack och lov för sminket säger jag bara!

Sedan var det Biochemistry i 4h. Det bör nästan vara straffbart att ha sådana långa lektioner! Vi fick bara en 15min rast, och sedan fortsatte lektionen i full fart. Ojojoj, vad jag inte var pigg alltså! Dessutom hade en klasskompis lånat mina anteckningar inför lektionen, som hon sedan lånat ut till en annan människa i klassen så mina anteckningar var på vift. Och där satt jag i första raden framför läraren utan böcker, med ögonlock tunga som bly. Det var tungt.


Apropå  tungt; så vill jag ge ett STORT ELOGE till Er studenter som ligger i och härdar, som kämpar och som har självdisciplin. Jag tycker ni är jätteduktiga!! Själv önskar jag mest av allt att jag kunde ha de där 10% av det ni har. Jag önskar att jag kunde ge 100% i allt hela tiden, istället för att ligga på en sparlåga och ändå bränna ut mig!
Varför kan jag inte ge 100%?!

Jag önskar att jag kunde vara lite bättre iallafall:
- Kämpa lite mer.
- Ha lite mer fokus.
- Och lite mer självdisciplin.

Ibland tröttnar jag på att vara mig själv.
Ibland blir jag besviken på mig själv.
Ibland vill jag vara någon annan.
Men bara litegrann.




"Well life has a funny way of sneaking up on you.
When you think everything's okay and everything's going right.
And life has a funny way of helping you out when.
You think everything's gone wrong and everything blows up.
In your face."

They say that: "A picture is worth a thousand words". Check this, Girls!



Just name one man who would like to get his penis squeezed...


Please, press any key...


Bathroom/WC or toiletpaper-storage?


Just pull down the damned lid!


Too fast, to scary?!


Is there anybody who could do it for me? *blinking fast with eyelashes*


Bowling with friends could be very nice after all  :)


Did I hear ´girlpower´?


Dual invention. I mean, who would say "no thanks"?!


My favourite!
Who needs a hammer and a screwdriver set, when we have a showheel and a knife? Isn´t life beautiful, Girls? ♥

Okej, det är kanske konstig rubrik men inget annat passar bättre.
Sedan några dagar tillbaka börjar konstiga saker hända medan jag sitter på rummet. Och det ännu mer konstiga är att det händer när Krister är i skolan. För några dagar sedan flög det in en fågel i vårt rum, och slog huvudet några gånger i fönstret innan jag öppnade balkongdörren och släppte ut han.

Idag var det rusningstrafik utanför vårt fönter, då flera fåglar flög mot vårt fönstret, studsade ifrån och flög vidare. En del fåglar imiterade kolibri-fågeln och flaxade intensivt och megasnabbt med vinglarna och försökte hålla sig kvar på samma plats i luften. Andra började gnaga i skåran mellan fönstret och byggnaden, på olika ställen. Sedan var det ytterligare andra som förde massa konstigt väsen omkring sig. Jag satt på min säng och tittade på fascinerat.

Krister kom hem, och allt blev lungt igen.
- Är inte det helt galet?! Vad har hänt med våra "vanliga fåglar"?


Här kommer några bilder från gudomliga hösten i Gdansk, Polen.
Det är ytterligare en grej, som skiljer Sverige och Polen. Var så god och njut! :)












PS. Detta är förövrigt min jogging route. Inte undra på att man är motiverad!

"This is ten percent luck, twenty percent skill.
Fifteen percent concentrated power of will.

Five percent pleasure, fifty percent pain,
And a hundred percent reason to remember the name!"

Jag värdesätter ärliga människor högt!

Ett ärligt leende.
En ärlig komplimang.
En ärlig vän att lita på.

Ett polskt ordspråk säger: "Nie ruszaj gówna bo smierdzi".
Vilket betyder ungefär ´rör inte skiten för den stinker´.

Och så är det med vissa människor runt omkring oss, vissa stinker! Inte bokstavligt talat, men vissa är så fula i sättet att vara så de "stinker". Låt de därför vara för sig själva, låt de vara med de andra som är lika fula som de själva....

Jag vill inte röra skiten och bli smutsig. Och jag vill inte stinka.
Ur vägen fula människor!



Phantom of the Opera; en av de bästa musikalerna som någonsin gjorts.

Ibland när man haft mycket att tänka på,
när man hållit igång på ett eller annat sätt,
när man varit seriös alldeles för länge, kan det till slut slå slint i skallen på en.
Det gjorde det för mig iallafall, en helt vanlig fredags kväll i Gdansk. Here we go!



Oj, kunde man vara lite mer graciös eller?!

Till skillnad mot normala kedjebrev så kan du inte förlora något, du kan bara vinna!!!!
Skicka bara detta vidare till 9 vänner.

Instruktioner :
1. Packa ner din man i en stor kartong.
2. Glöm inte att göra lufthål.
3. Skicka honom till personen överst på listan.

Snart kommer ditt namn att vara överst på listan och då kommer du att få 823 542 män. Statistiskt kommer det att finnas:

0,5 - 1 Mr World
2,5 - 3 Toppmodeller
463 Idrottsstjärnor
3 234 Sjövilda män
20 198 Män som gör allt du begär
40 197 Män som står sig hela natten

Totalt så kommer du att erhålla 64 294 män som är mycket påhittigare, läckrare och mer potenta än skrothögen som du redan har. Och bäst av allt: ditt originalpaket kommer garanterat inte tillbaka till dig!!

VARNING: Bryt inte detta kedjebrev!
En kvinna som gjorde det fick tillbaka sin man i samma gamla morgonrock men mycket elakare än förut, efter att ha suttit i en papplåda i 3 veckor. Dessutom blev hon tvungen att skicka sin nya Toppmodell, som precis hade flyttat in, till sin vän.

Du måste tro på detta email. Det är ett utomordentligt bra sätt att förbättra livet utan tråkiga fotbollsmatcher, jobbiga middagar och långa diskussioner om städning. Medan jag sänder detta email så har kvinnan som är nummer 6 på listan redan erhållit 837 män och hon har 452 oöppnade paket i hallen.

Med vänliga hälsningar,

En riktig vän.

En dag bestämde jag mig för att köpa en hylla till rummet.
Jag åkte på en heldags-utflykt till IKEA i Gdansk, för att konstatera att de inte har den färgen som den svenska kollektionen haft sedan generationer, nämligen ek.

Efter anatomin, åkte jag hem till Sverige för att ha min välförtjänta semester i 1vecka. Självklart skulle det fixas 1000 saker under min kortkorta semester, som bara blev kortare och kortare...ja, nästan obefintlig. Hur som helst, jag skulle köpa hyllan från IKEA. Det fanns där, jag köpte den och vi åkte tillsammans till Gdansk glada och nöjda.

Fastän jag behövt köpa hyllan i Sverige, är det egentligen här det omständiga börjar.
Jag ber vaktmästaren om att hänga upp hyllan. Han kommer och säger att han inte får borra något, förrän kierownik (manager över hostels) godkänt detta. Nästa dag ber vi kierownik godkänna det, men han hinner inte. Så det går ytterligare några dagar och det är kaos i rummet. Jag har förberett allt i rummet för att det ska vara lätt för vaktmästaren att borra, samtidigt som jag inte vill ha "borr-damm" över mina saker. Sängen står nu mitt i rummet, tvätten hänger överallt, våra matvaror är spridda.

Till slut kommer kierownik och godkänner, men bara 2st hål får borras i väggen till en hylla som har 4st hål???! Vaktmästaren kom äntligen i förrgår, för att konstatera att han inte har plastpluggar som behövs för att borra fast skruvarna i väggen. Nu ligger det "borr-damm" överallt, sängen står fortfarande i mitten av rummet, matvarorna och tvätten hänger fortfarande "huller-om-buller" på skåpen i rummet. Önskar bara min Pappa kunde komma hit med sin feta borrmaskin och fixa eländet på 2sekunder!

Varför är det så omstädning att få saker fixade här i Polen??!

Jag struntar i kaoset, i "borr-dammet" och allt annat omkring. Min "biochemistry-bok" som jag beställde skulle vara här förra veckan i onsdags, men den är fortfarande inte här!! Whatever...

Dessutom verkar saker och ting gå emot mig just nu:
- kameran visar ett annat foto än det jag tog
- det går inte lägga upp en enda bild på bloggen
- datorn hänger sig och slutar fungera med jämna mellanrum
- hårddisken med alla viktiga dokument och skolmaterial gick sönder helt plötsligt

Men jag ger mig inte! Jag försöker vara lugn. Jag börjar långsamt  lära mig att ta dagen som den kommer och inte bry mig så mycket om allt. Numera försöker jag strunta mer i saker.

Det måste man göra här för att orka!
Och orka, det ska man!

"Sometimes in our lives,
we all have pain, we all have sorrow
But if are wise,
we know that there's always tomorrow.

Lean on me, when you're not strong,
And I'll be your friend, I'll help you carry on,
For it won't be long,
till I'm gonna need somebody to lean on."

Jag ser vår granne i korridoren och hälsar "Hi Rajiv!".
Rajiv kommer in i vårt rum, och hälsar tillbaka:

"Hi Olivia, Hi Krister...oh, Krister, do you have clothes on?!"

Haha, rolig kommentar.

Tänkte inte ens att man kunde uppfatta det så, men min man gillar nämligen springa runt lite halvnaken på rummet. Och han bryr sig faktiskt inte om grannarna, som med jämna mellanrum hälsar på.

Den enda friheten här är att  i vissa stunder få göra precis det man känner för....

Idag händer ingenting speciellt faktiskt. Mina känslor är stabila; jag är varken superglad eller superledsen. Herregud, nu låter det som jag i vanliga fall är schizofren eller manodepressiv.  Hmm, kanske finns en gnutta av det med i min galna skalle? Men idag, ty min förvåning, är det en helt "vanlig dag" i Gdansk, sådana som inte inträffar speciellt ofta i mitt liv. Eftersom det är en såpass sällsynt dag, måste den komma med i bloggen trots allt.

Detta innebär dock ingenting bra för bloggen, för händer det ingenting speciellt i mitt liv finns det inte heller så mycket att berätta om. Visst, jag kan babbla om när jag gick upp, vad jag åt eller när jag sket...men ärligt talat, vem bryr sig?!

Jag har fastnat i serien "Heroes", och blir bara mer och mer beroende av den. Igår satt jag upp till kl.04 och tittade med Krister. Och fortsatte idag. Hallå, kan någon hjälpa mig ur detta rus?

Apropå ingenting, så gillar jag den här dikten skriven av den svenske författaren Nils Ferlin:

"Du har tappat ditt ord och din papperslapp,
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlarns trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfotabarn i livet."
                                            
Godnatt, ni som läser detta.