"Ger du hundra, så får du hundra!"
Resultaten från Biochemistryn kom upp. Därav mitt inlägg:
Provet gick inte alls bra, och det räcker inte långt. Och här har vi mitt problem: jag vet att jag inte gav allt, jag vaknade inte kl.07 och jag pluggade inte fram till klockan blev två på natten. Jag slurpade inte kaffe, och jag tog inget annat heller för den delen heller.
- Undrar om detta gör mig till en dålig läkarstudent?
Men samtidigt är jag nöjd med mig själv. För jag vet att jag gjorde så mycket mer än vad jag brukar göra. Jag uppoffrade mitt "Halloween-lov" och de där 4 dagarna vi fick på köpet senare i veckan. Och det gjorde jag rätt i! Jag pluggade för mig själv, istället för att tänka på "alla andra". Jag orkar inte längre tänka på vem som pluggar hur, hur mycket, när, hur ofta, på vilket sätt, med vem osv. Så fort mina tankar sprang iväg, fångade jag in de. Så fort jag tänkte på alla världens orättvisor, tvingade jag mig själv att låta bli - för nu gällde bara en sak: jag och boken. Seriously, jag har problem!
Min mamma brukar säga: "Ger du hundra, så får du hundra!". Och ta mig faen, men det är sant! Ju mer man ger, desto mer får man. Jag antar att det handlar om det mesta här i livet.
Alla har vi något att kämpa emot. Alla har vi våra problem, men de är helt olika.
Jag vet att jag är mycket mer praktiskt lagd, än jag någonsin kommer vara teoretiskt. Jag vet, just nu kan man säga: that sucks! Det är ingenting man bara kan förändra. Det enda som är möjligt, är att försöka vara bäst på det man från början är sämst på. Nu blev det snurrigt, men hoppas ni hänger ni med?
Vänster hjärnhalva är specialiserad för tal och skrift, för analytiskt tänkande, teori, matematik och vetenskap. Den högra hjärnhalvan är: relationer, mönster, våra sinnen, organisation, insikt, praktik, fanatasi, music, artistiska egenskaper. Och här har vi mig, det känns som jag bara har en höger hjärnhalva - inget mer!
Men jag kämpar emot mig själv, jag kämpar mot mina egna problem.
Jag kämpar för att bli bäst på det jag är sämst på:
- att fokusera på en sak i taget
- att sitta still på en och samma plats
- att plugga koncentrerat utan att tankarna flyger iväg!
"Teori-åren" är pest och pina för mig. Ändå gick det mycket bättre den här gången. Det ska gå ännu bättre nästa gång. Jag kämpar och jag ser resultat, jag ser att jag blir bättre och bättre. Men min "era" är inte kommen än, för det är när den praktiska delen i skolan börjar som jag kan visa framfötterna. Där brillierar jag! Och det kanske du också gör, men kul för dig! Jag "tävlar" bara emot mig själv, och jag vill inte jämföras med dig.
Och när det känns som jobbigast så tänker jag:
GRATTIS till er som lyckades, som vann över era egna svagheter, som kämpade och fick det ni förtjänade. Och till er andra: bara fortsätt kämpa! Det finns tyvärr ingen genväg...
Provet gick inte alls bra, och det räcker inte långt. Och här har vi mitt problem: jag vet att jag inte gav allt, jag vaknade inte kl.07 och jag pluggade inte fram till klockan blev två på natten. Jag slurpade inte kaffe, och jag tog inget annat heller för den delen heller.
- Undrar om detta gör mig till en dålig läkarstudent?
Men samtidigt är jag nöjd med mig själv. För jag vet att jag gjorde så mycket mer än vad jag brukar göra. Jag uppoffrade mitt "Halloween-lov" och de där 4 dagarna vi fick på köpet senare i veckan. Och det gjorde jag rätt i! Jag pluggade för mig själv, istället för att tänka på "alla andra". Jag orkar inte längre tänka på vem som pluggar hur, hur mycket, när, hur ofta, på vilket sätt, med vem osv. Så fort mina tankar sprang iväg, fångade jag in de. Så fort jag tänkte på alla världens orättvisor, tvingade jag mig själv att låta bli - för nu gällde bara en sak: jag och boken. Seriously, jag har problem!
Min mamma brukar säga: "Ger du hundra, så får du hundra!". Och ta mig faen, men det är sant! Ju mer man ger, desto mer får man. Jag antar att det handlar om det mesta här i livet.
Alla har vi något att kämpa emot. Alla har vi våra problem, men de är helt olika.
Jag vet att jag är mycket mer praktiskt lagd, än jag någonsin kommer vara teoretiskt. Jag vet, just nu kan man säga: that sucks! Det är ingenting man bara kan förändra. Det enda som är möjligt, är att försöka vara bäst på det man från början är sämst på. Nu blev det snurrigt, men hoppas ni hänger ni med?
Vänster hjärnhalva är specialiserad för tal och skrift, för analytiskt tänkande, teori, matematik och vetenskap. Den högra hjärnhalvan är: relationer, mönster, våra sinnen, organisation, insikt, praktik, fanatasi, music, artistiska egenskaper. Och här har vi mig, det känns som jag bara har en höger hjärnhalva - inget mer!
Men jag kämpar emot mig själv, jag kämpar mot mina egna problem.
Jag kämpar för att bli bäst på det jag är sämst på:
- att fokusera på en sak i taget
- att sitta still på en och samma plats
- att plugga koncentrerat utan att tankarna flyger iväg!
"Teori-åren" är pest och pina för mig. Ändå gick det mycket bättre den här gången. Det ska gå ännu bättre nästa gång. Jag kämpar och jag ser resultat, jag ser att jag blir bättre och bättre. Men min "era" är inte kommen än, för det är när den praktiska delen i skolan börjar som jag kan visa framfötterna. Där brillierar jag! Och det kanske du också gör, men kul för dig! Jag "tävlar" bara emot mig själv, och jag vill inte jämföras med dig.
Och när det känns som jobbigast så tänker jag:
"Den bästa studenten kommer inte nödvändigtvis blir den bästa läkaren.
Och att den bästa läkaren var nödvändigtvis inte den bästa studenten."
Och att den bästa läkaren var nödvändigtvis inte den bästa studenten."
GRATTIS till er som lyckades, som vann över era egna svagheter, som kämpade och fick det ni förtjänade. Och till er andra: bara fortsätt kämpa! Det finns tyvärr ingen genväg...
Kommentarer
Trackback
