♥ angel 99 procent ♥

Min syster pluggar också till läkare, men i Szczecin (en annan stad i Polen).
Där har hon en egen, modern, nyrenoverad lägenhet (3 r.o.k) men hon använder bara ett rum, för hon bor ju själv. För allt betelar hon 600 PLN. Hon har LIDL bakom hörnet samt mataffären Intermarche. Lite längre bort finns en stor park, och marknaden Manhattan där de finns massa gulliga stånd med olika varor.

På sin ´Introduction Week´ har de haft gemensamma fester, åkt till städerna runtomkring, övernattat på hotell, besökt historiska sevärdigheter osv. Vad hade vi då?!

- för Introduction Week skulle man betala 7000kr
- man kom hit, och det visade sig att våra studenthem inte var färdigrenoverade
- man bodde 3 och 3 i de polska studenters rum (eftersom de inte kommit än)
- man fick en sight-seeing runt partyställen, vilka man ändå hade hittat på egen hand!
- vi bor två och två i 20 kvadratmeter, och för det fåt vi betala 900PLN

Visst är det skillnad på ställe och ställe.

Det finns inte så mycket mer att säga faktiskt.

Det enda som hände idag var att jag och Krister stack till en liten affär, bara runt hörnet och köpte bakelser. Den ena såg ut som en "mega-dammsugare" och den andra som en semla. Vi var så nöjda och glada tills vi kom hem och smakade på de, och de smakade allt annat men inte det vi tänkt oss! Då slog det mig hur "svensk" man är, för jag tänkte ju på våra svenska chokladboll och vår svenska semla.

Det var så gummibjörnarna och kexen räddade kvällen.
Nu ligger jag efter min planering, men bara litegrann. Imorgon repeterar jag den sista delen inför provet, och på måndag blir det ännu mer repetition.

Det jag kan, vill jag visa.
Jag vill inte göra mig själv besviken och göra dumma småfel på frågor som jag egentligen kan. Hellre att inte veta något för då tänker man: "ah faen, det hade jag inte pluggat in".
Men men, vi får se hur det går. Håll tummarna för mig då! :)

Godnatt.

Miracles do exist.

But I´m thinking, even if they don´t  - I´m still doing the very best I can.
And if that is not enough, I will do it again and again.
I will even fight hundreds of times, if that´s what it takes.
I will do anything just to reach my goal :)

I’ve decided long ago
Never to walk on anyone’s shadow
If I fail, if I succeed
At least I lived as I believed
No matter what they take from me
They can’t take away my dignity.




Godnatt! :)

Plugget går fint, jag följer min planering.
Var tvungen att göra en liten justering på en hel dag, men det ordnande sig till slut. Mitt i plugget idag ställer jag en slumpmässigt vald fråga till Krister: "What ligaments form the greater omentum?"

Han ser ut som ett frågetecken.
Han bara står där och tittar på mig.
Tiden går.

Sedan svarar han: "Cervico-tarsal ligament ??!" (ung. från nacken till tårna)

Jag ser ut som ett frågetecken.
Han försöker imitera den potentiella gångstilen....
Jag brister ut i skratt.

Tänk om man hade ett sådant??! 
Det såg så roligt ut, och jag kunde inte sluta skratta....

1 minut senare var jag tillbaka i plugget.
Seriös. Koncentrerad. Fokuserad.

Godnatt!

Einstein skulle förmodligen klara av att inte plugga, och klara av anatomin ändå.
Men vi "normala människor" måste ligga i och härda, på ett eller annat sätt. Vissa av oss lägger ner enormt mycket tid på studierna, medan andra har det lite lättare. Sedan varierar det från ämne till ämne hur bra man är.

Definiera bra?
Person A lär sig hela telefonkatalogen utantill på 1månad. Bra!
Person B är "naturligt smart", kan relatera till tidigare info. samt tänka ut svar logiskt. Bra!
Person C härdar, kämpar, vägrar ge upp. Allt för att nå det mål han strävar efter. Bra!
Person D gör något han aldrig vågat drömma om. Bra!
Person E har en döende släkting i cancer, är ensamstående mor till 4barn och läser läkarutbildningen. Bra!


Det finns så många "bra människor". Vilken kategori tillhör du?

Nu är jag i slutspurten, mållinjen ligger bara 5 dagar härifrån. Jag måste in i mål, hela vägen!! Jag är otroligt rädd att misslyckas, får nästan panik och en klump i magen när jag tänker på hur jobbigt det måste vara att misslyckas.

Jag tycker det är skönt att folk erkänner att de pluggar mycket, jag tycker det är härligt att folk kan säga hur svårt det var. Många säger "nä, jag hann inte plugga...", "haha...jag öppnade inte ens böckerna..." och vips får de: 60%!

Man ska ta mindre intresse i vad andra tycker, tänker och skriver.
Istället ha sig sig själv i fokus.
Sig själv, sina mål och sina förutsättningar.

Och frågar ni mig, så svarar jag: Ja, jag är bra!


Härlig låt, med "pepp-anda". Passar också bra när man är ledsen, får igång tårarna....

Bra fråga: varför ska min mobil gå sönder en vacker dag som denna?
Bättre fråga: varför ska min garanti gå ut just imorgon, så jag måste springa och leta efter Nokia-service i Gdansk, istället för att plugga anatomi?

Jag skulle bara springa iväg snabbt och lämna in mobilen på lagning. Om snabbt innebär 4h, så är jag nöjd idag. Men för mig är det bortkastad pluggtid! Jag mår inte bra.

Nu försöker jag "hets-plugga" in de 4 timmarna jag missade under dagen, nu - när jag är som tröttast. Här sitter jag och kämpar med min favoritdel "Head & Neck", otroligt roligt men ändå jobbigt. Och framför allt mycket!

Nu ska jag återgå jag till mitt "arbete". Jag borde ju får OB-tillägg, tycker man. Inte sant?! Krister tillägger: "Polska arbetare jobbar ju nästan gratis...".

Ett internt skämt.
Vi tittar på varandra och skrattar båda två.

Helt plötsligt blev jag trött. Bara sådär, av ingen speciell anledning.
Jag gick ut på balkongen i eftermiddags för att vila mig, och somnade!! Idag har det verkligen inte varit någon bra pluggdag: höga krav, högt tempo och kroppen som bara vägrade samarbeta. Tankarna flödar vidare....

När jag satte igång med plugget en sista en gång inför sista retaken i Anatomi gjorde jag den "mest perfekta planen". Fram till idag fungerade allt som det skulle. Men idag (varför just nu?) får jag en "sömn-attack" och inte nog med det: på eftermiddagen kommer en klasskamrat in och berättar att provet är framflyttat EN HEL DAG!
Hela min planering går i 1000-bitar och min hjärna som skulle följa den där "perfekta planeringen" spårar ur.....

Hela jag blir disfunktionell. Jag vet inte inte vad jag ska ta mig till?!
Jag vänder blicken mot min dörr, och där hänger den här härliga bilden med texten:
 
"Don´t EVER give up!"

Jag bloggar klart, och fortsätter plugga som om ingenting har hänt.

Jahopp, det blev en del plugg idag. Känner mig snurrig i huvudet och ögonlocken är blytunga trots de 4koppar kaffe jag druckit. Nu är jag mitt i "vaxa-kroppen-projektet". Mina ben har inte sett solljus på hela sommarlovet, och nu är det äntligen dags att befria de. Tänkte lägga upp före och efter bilder, men så kom jag på: gör jag det så kommer ni associera mig endast med mina håriga grizzly-ben! Och det vill jag självklart inte...

Nu har jag gymnastiserat klart, det blev ett antal konstiga positioner för att nå alla hårstrån. Krister fick rycka in för att ta armhålorna, för de grejar jag inte oavsett position.

I somras tänkte jag: inget är så viktigt som att plugga anatomi.
Idag har mina åsikter förändrats till en viss grad: vaxa nu eller aldrig! För hur länge kan man vänta egentligen?! Jag håller på, som sagt, att gro igen...

En röst: Hoho, Olivia var är du??
Olivia: Här...hallå, ser du mig?

Typ.

Ytterligare ett projekt avklarat med lyckligt slut. 
Nu ska jag lokalisera min man, och sedan ska jag sova.
Mitt nya "jag" ska lägga sig tidigt (allt innan midnatt).
Imorgon väntar Thorax.

Godnatt.

Ska precis ta en liten paus från mina "Upper and Lower Limbs" - favoriter i repris!
Här kommer härliga ´swings´, som många säkert känner igen.
Varsågod och njut!

Fick precis ett kedjebrev.
Jag brukar alltid läsa de, men aldrig skicka vidare.
Ibland gör jag undantag, det är då det är något värt att läsa. Här kommer ett exempel:

"Allt medan vi blir äldre, lär vi oss att vissa personer som vi trodde att aldrig skulle strunta i oss, helt säkert gör just det en dag. Ditt hjärta kommer att brista, troligen mer än en gång och det blir svårare för varje gång. Även du själv kommer att ha sönder hjärtan - kom då ihåg hur det kändes när ditt eget gick i bitar.

Du kommer att gräla med din bästa vän. Du kommer att söka tröst hos en ny älskare, på grund av vad den förra låtit dig gå igenom. Du kommer att gråta över att tiden går för snabbt och med tiden kommer du att förlora någon du älskar.

Så, ta för många foton, skratta för mycket och älska som om du aldrig blivit sårad, för om du så bara grubblar i 60 sekunder, är det en minut av för evigt förlorad lycka.

Hitta en pojke som säger att du är vacker och inte att du är bra, som ringer upp dig även om du slängt på luren, som stannar uppe bara för att se dig sova. Vänta på pojken som kysser dig i pannan, som har lust att visa upp dig för hela världen om du så bara var iklädd en säck och som håller din hand inför sina vänner. Vänta på honom som regelbundet påminner dig om hur mycket han älskar dig och om vilken tur han har som får vara med dig. Vänta på honom som säger till alla sina vänner: ' Det är hon... '

Måste hon vara så jäkla märkvärdig, tänker du.
- Varför ska alla gilla just henne?
- Vad är det som gör henne så unik?

Hon som varken är smal eller blonderad brutta. Inte ens ett färgat hårstrå. Hon som inte har de stora brösten och en push-up BH som gör de minst 2 storlekar större. Hon som vågar sticka ut och vara annorlunda. Du funderar ett tag på vad det är som driver henne framåt, men ger snabbt upp. Du kommer inte på ett bra svar, utan fortsätter filosofiera. Hon säger vad hon tycker precis när det passar henne. Hon vågar säga det både till en ensklid människa och till en grupp människor. Varför gör inte jag det? Varför har jag så svårt att säga precis allt som sitter i hjärtat, tänker du då. Hon är inte rädd att säga vad hon känner. Men hon utrycker sig på ett försiktigt sätt, så hon inte sårar folk omkring sig. Varför måste jag skapa problem av ingenting och hänga upp mig vid ord, istället för att se händelser i stort? Så som hon gör; ser i stort! Så fort det är något som irriterar henne, tar hon tag i irritationsobjektet ifråga och fixar denna. Mycket bra sätt att gå tillväga utan att baktala dessa stackare utan chans. Varför fungerar jag inte på samma sätt? Varför måste jag säga allt till alla, sprida min irritation till den närmaste umgängeskretsen istället för att göra som hon? Ta tag i problemet!

Hon ljuger inte heller. Åtminstone försöker hon att låta bli. Varför ska jag trassla in mig själv i mina lögner? Varför ska jag göra livet svårare än det redan är? Hon ger alla människor lika många chanser. Vissa av hennes vänner är vänner, men de är ytterst få. Men de är vänner; de som ställer upp och använder sig av utrycket "tjänster och gentjänster" - precis som hon själv gör. Sedan har hon "vänner" som ligger och guppar på gränser vän-ingen vän alls. Hon har inga ovänner. Precis som sina vänner skaffar man sig de också, ovännerna alltså. De som inte gillar henne, gillar hon inte heller. Men det gör de inte till hennes ovänner! Själv har jag ovänner och lever i en värld av en imitation av vänner. Folk som anses vara en vän och som vänder ryggen vid det lilla minsta. Nu börjar jag bli riktigt desperat, men tankarna for vidare. Hon har en underbar familj också. Där är "ställa upp för varandra" numero uno. Det finns inget viktigare i en familj! Det är familjen som är det viktigaste man har, det är de man aldrig kan byta ut.

Pojk - och flickvänner, vänner och "vänner", de behöver inte existera för evigt. Dessa byts ut och förändras. Bara familjen består och det är just det som gör att det prioriteras högst! Men så är det inte hemma hos mig, tänker du då. Hos mig är familjen något man bara har, något man föds in till. Varför är jag och hon så olika? Visst är hon inte helt perfekt, för vem är det? Men hon anstränger sig. Hon vill vara den där unika, omtänksamma, schyssta bruden. Hon vill vara den de flesta tycker om. Och det verkar som hon har lyckats!

Jag då? Trots min eleganta solariebruna kropp, min nydieterade rumpa och mina tajta lår, mina fräscha bröst i en ljusrosa push-up BH, mitt sönderpudrade ansikte och mina imiterade "vänner", känns mitt liv inte alls bra. Det är nog så att hon har det där verkliga livet med allt som är äkta; äkta vänner, familj, självförtroende, glädje och sorg. Framförallt är hon äkta själv, medan jag fortsätter leva i en värld av lögn, skapad av lögn.

Ens liv blir vad man gör det till. Och ja, jag måste verkligen ha misslyckats!

Haha...vill egentligen börja lipa, för det finns verkligen ingenting att skratta åt! På anatominprovet frågar de efter "name on cranial nerve and roman number" och jag förvränger allt och skriver inget namn men istället "latin numbers" - något liknande eller tvärtom?!!

Känns som folk går vidare, jag är "left behind all by myself" och jag känner mig lite övergiven. För det är ju inte så att man suttit och petat sig i naveln hela sommaren! Jag har ju pluggat hårt, likadant som alla andra. Ingen kommer oförberedd till en anatomitenta och hoppas på det bästa...! Till och med Krister pluggade i somras! Hejja dig, Krister!

Jag gav upp sommarjobbet, så jag har inga pengar.
Jag gav upp sommarlovet, så jag är inte utvilad.
Jag gav upp mina vänner, för att klara anatomin.
Och jag klarade inte anatomin.

Jag skulle nog vara ganska nöjd om jag höjde mig ordentligt, men nej nej! Jag fick nästan likadant resultat den här gången, efter att ha pluggat under sommarlovet, som jag fick på Final Exam då jag knappt pluggade 3 dagar. Och om inget annat, så känns just detta hemkst jobbigt. Jag insåg att 3 dagars plugg inför Final Exam inte skulle räcka långt, men nu när jag gett upp allt "skojj" och pluggat effektivt så räcker det fortfarande inte...jag börjar känna mig lite desperat.

Jag fortsätter klättra.
Jag vänder mig om och ser många lyckliga ansikten.
Jag hör folk skrika och dansa av glädje.
Jag önskar att jag vore en av de. Men det är jag inte.

Är jag dum? Nej.
Är de smartare än mig? Nej, inte det heller....

Over and Out.

Imorse tog jag en morgonpromenad för att rensa själen och pluggade sedan litegrann, innan det bar det av till tandläkaren. Nu har jag precis kommit tillbaka från tandläkaren, där jag och Krister hade tid med 1h uppehåll emellan. På vägen hem införskaffade vi oss flour-skölj och lite annat hygienmaterial för tänderna. Inga mer hål!

Ska försöka plugga lite till nu, innan det blir dags för kalas kl.18. Kristers syster fyllde år 30/8 medan han själv fyllde igår. Även deras kusin ska firas vid samma tillfälle, så det blir "3 flugor vid en smäll".
Ikväll kommer mina föräldrar hem från Bröllopsresan, och det ska bli roligt at träffa de igen! Vi åker dock till Polski-landet imorgon, så vi hinner bara ses ikväll. Carolina kommer ner från Stockholm imorgon förmiddag, så vi hämtar upp henne på Centralen och åker vidare till flygplatsen.

Det känns stressigt inför anatomin, för jag har inte hunnit med det jag önskar att jag hade gjort. Men vi får se hur långt det räcker. Det känns trots allt som jag förstår mer anatomi nu, än jag någonsin gjort under hela året....

Han fungerar precis som jag själv gör.
Han bryr sig inte om vad folk tycker och tänker, men respekterar deras åsikter.
Han följer inte det senaste modet, och ändå är han snygg.
Trots att han inte äger "det senaste" från den tekniska världen, klassas han inte som efterbliven stenåldersmänniska.
I hans garderob finns inget av det senate modet, och kläder som man bara "måste ha"!
Han skäms inte att handla på ´Ullared´ eller köpa grejer från "Fyndhörnan" på IKEA.
Han äger ingen våning mitt i centrum, har ingen BMW i garaget eller exklusiva möbler som är mer för dekorationens skull mer än funktionella....

Och allt det här älskar jag honom för; att han inte dras med alla "måsten", att han tänker med sin egen hjärna och väger upp saker mot varandra. Vi fungerar precis likadant båda två.
Han är omtänksam, anpassar sig väldigt lätt till nya situationer och han har ett gott och varmt hjärta mot de han håller kär. Han är min bästa vän, min partner, min livskamrat. Den var en, som en gång sade:

"Du älskar inte en kille för att han är snygg, utan han är snygg för att du älskar honom."

Det är precis vad jag gör: Jag Älskar Honom!
Tack för att du är dig själv! För varför ska man egentligen vara så jävla märkvärdig, när man kan vara sig själv...??!


GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, Krister! <3

Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest.
Det är inte heller att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att leva livet som det är. Att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten och slå sig hårt. Och sedan resa sig upp igen.
Att vara stark är att våga hoppas, när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ljus i mörkret, kämpa och göra allt för att nå det.

Jag har fallit till botten och slått mig hårt. Det gjorde ont. Jag låg där och var hjälplös.
Jag levde endast på hoppet då. Det var mörkt och jag såg inget ljus.
Men jag tvingade mig själv att kämpa, att ge järnet och resa mig upp.

Jag var stark då. Jag är stark idag.
Jag såg ljuset och idag gör jag allt för att nå det...
Önska mig lycka till!

Faen jag orkar inte mera!!
Sitter och försöker förstå olika plexuses, nerver och deras branches, vilka är antingen sensory eller/och motor. De avger i sin tur, nya mini-branches som antingen är short eller long och har olika compartments. Alla ansvarar i sin tur för känseln eller motoriken i olika områden i kroppen, så helvetet bra fortsätter och verkar aldrig vilja ta slut....

Finns det någon mer där ute som känner som jag?!

Idag fyllde Kristers ena syster (Malin) år, och vi åt "familjemiddag". Det blev ´Flygande Jakob´ till middag, och det var första gången för mig! Imorgon är det Kristers tur att fylla år, men vi har inga som helst planer på att fira, då Anatomi-tentan nalkas med stormsteg... =/

Igår var en hektiskt dag och vi var uppe i 20h. Detta känns av idag kan jag säga, jag mår inte bra! Nu ska jag nana, gonatt.


Mitt "quiet study-room": mindre quiet eller study, mer rum....men ändå! :)




Malins "födelsedag-middags-dukning", färggrant och sommrigt! :)

04:30 larmet från väckarklockan går på
04:45 kommer min syrra L. in i sovrummet: "gomorron, vakna!!"
05:00 går hemmifrån
05:15 hämtar upp en vän till familjen
06:00 har kört syrra L. och vänninan till flygplatsen

06:30 hemma hos Kristers föräldrar
06:31 tröttheten smyger sig fram, jag börjar frysa...
06:31-07:30 halvsover i soffan med syrra D.
07:30 rycker upp syrra D., för nu ska vi ut och motionera!
08:30 1 timme senare är motionen ett faktum, duschen väntar
09:00 vi drar till IKEA
09:30-10:00 frukost på IKEA
10-12 irrar runt utan varken mål och mening (på IKEA)

12-13 avverkar inköpslistan, Krister och syrra D. fyndar också (på min bekostnad)
13:30 hemma i lägenheten, kan hinna plugga 1h
14:30 har inte pluggat, istället lyssnat på mormors långa predikan om hur nervös hon är över min anatomi - hur kan man avbryta denna söta varelse?

14:35 möter upp morfar i hamnen
15-16 hämtar en säng mitt i centrum en fredag eftermiddag, bäst planering!
16-17:00 håller på att somna medan jag kör släp med en 180säng
17:00 hemma hos mina morföräldrar, lastar av sängen
17-19 middag, ihopskruvning av säng, ärenden, ärenden och ännu mer ärenden....
19:00 ska hämta syrra L. men flyget är försenat
19:30 i väntan på besked, rensar jag våra bilar
20:15 får reda på att jag ska köra Krister till bowlingen
21:00 lämnar Krister på bowlingen
21:30 kommer till flygplatsen, men flyget är ytterligare 25min sent
22:00 håller på att frysa ihjäl inbäddad i filt, när syrra L. äntligen kommer
22:30 kör hem vår vän
22:45 kör hem syrra D+L till lägenheten, i bilen som nu förvandlats till bastu på 4-hjul
23:00 drar från lägenheten i stan, ringer Krister
23:30 är äntligen hemma!! (hämtar inte upp Krister, han är inte färdigfestad än)

23:45 utmanar Svarre-frysen och fiskar upp 2st glassar efter en kvarts grävande
00:00 rumpan växer minst 2 [stor]lekar
00:15 Krister kommer hem lite lagom lullig, jag bloggar
00:30 avslutar bloggandet och frågar mig själv:

- Under dessa 20h man varit uppe, vart fanns det tid för plugg?!


Nu ska jag sova. Imorgon bär det definitivt av till biblioteket.
Där ska jag försöka jaga dagen som varit, och njuta av den som komma skall...
Over and Out.

Väckarklockan ringer, jag masar mig ur sängen. Krister ligger kvar. Telefonen ringer konstant, SMS kommer in en efter en. Det verkar som alla mina familjemedlemmar tycker det är kul att ge mig uppdrag, samtidigt! Olivia, kan du...? Olivia, när ska du...? Olivia, fixar du...? Olivia, du lovade...och helt plötsligt blev kl.14! Biblioteket har väntat på oss sedan kl.11. Obeskrivlig ångest.

Så blev det biblioteket kl.14-18 för mer orkade jag inte idag. Jag kom hem, fixade mera grejer och åkte in till stan för att hämta ut ett recept då det lokala Apoteket stängt. De fasansfulla bilderna snurrade  huvudet: långa köerna till kassan, och jag som stod där med lappen "du har nummer trettonhundrafemtioåtta (1358)...vi tar emot dig, någon gång nästa år!". Men det gick bättre än väntat för när jag kom dit hade jag bara 3 nummer före mig. Förstår ni? Jag är i Apoteket i centrala Göteborg och det tar 5min att fixa mitt ärende, underbart!

Jag kommer hem (när jag skriver hem, menar jag hem till Kristers föräldrar), äter potatisplättar som min morfar lagat till mig. Sedan får jag för mig att baka en äppelkaka till familjen, så det blir en härlig efterrätt med kall vaniljsås på.


                      Här är nästan halva borta, gott var det!


Pratade med min kompis Rima nyss. Vi skulle baka saffransbullar i Gdansk under hösten 2007. Då hände det en märklig historia. Jag bad mina morföräldrar att skicka saffranspåsar till min adress. Idag, 27/8 2008, nästan ett år senare har de fortfarande inte kommit fram! Min teori: tullen tog de i beslag, för de trodde det var små knarkpåsar...men lustigt är det, vem vill ha mina saffranspåsar liksom??!

Tänkte skriva att nu ska jag gå och lägga mig, men nej nej...min älskade man dammsuger rummet in- och utvändigt. Alla madrasser, sängkläder, puffar, kläder, skor, datordelar och papper ligger för närvarande i vardagsrummet. Här ska det nämligen bli kliniskt rent! Ser verkligen fram emot att lägga mig i ett nystädat rum, i en nybäddad säng, brevid personen som betyder så otroligt mycket för mig...

Dammsugaren har tystnat.
Den rullas ut ur vårt 8kvm stora rum.
Efter 1 timmes städning, har jag fått klartecken.
Sängen är min!

lagom med plugg,
1000-tals saker att fixa.
stress, ångest,
nacken värker.

en ny dag imorgon,
nya äventyr.
mera stress,
mer saker planeras.

vill ta det lungt,
ha tid för mig själv.
vill motionera,
vill må bra.

jag är trött,
jag orkar inte mera.
bryr mig om hela världen,
villa hjälpa alla och fixa allt.

- men vem finns här för mig?

Imorgon bär det av til biblioteket. Nu är sommar-öppentiderna över, så biblioteket har öppet "som vanligt" kl.11-19 mån-tors. Vi får se hur länge vi orkar sitta där och plugga men det blir säkert bättre resultat där än här hemma!
Har försökt plugga idag, men det gick inte alls som jag önskat mig. Har ju pluggat igenom hela dagen idag men om man räknar samman tiden så kanske det innebar max 2h. Jag är ju helt otrolig: jag utforskar kylskåpet 10ggr om dagen, råkar fastna vid TV:n alldeles för ofta, frysen där glassen ligger kan jag bara inte låta bli! Som grädde på moset var det soligt idag, så ni kan ju fundera ut var jag njöt av glassen :)

Efter en "hel dags plugg" avslutade jag Thorax & Back och det känns skönt, då är iallafall en del avklarad. Nu har jag 3 delar kvar: Upper & Lower Lomb, Abdomen & Pelvis och Head & Neck kvar. Det var förarbetet som tog en jäkla massa tid, så inlärningen nu är inte alls så tidskrävande som jag var orolig för. Hoppas bara att informationen fastnar i hjärnan och är där tills jag ska ta fram den den 3 september!!

Idag blev det lasagne till lunch/middag. Jag var megahungrig och tog fram 2,4kg lasagne ur frysen. Jag ville självklart bara ha en bit, som i sin tur skulle stå i ugnen 1h. Hela processen verkade aldrig ta slut, det kurrade mer och mer i magen och precis när vi skulle skära en bit så gick det inte för lasagnen var djuptfryst. Nu var jag var desperat! Det sägs att det finns en utväg från varje situation - så här är utvägen från denna:


Krister utrustad med hammare och kniv, allt för att jag skulle få en bit lasagne :)