Don´t EVER give up!
Helt plötsligt blev jag trött. Bara sådär, av ingen speciell anledning.
Jag gick ut på balkongen i eftermiddags för att vila mig, och somnade!! Idag har det verkligen inte varit någon bra pluggdag: höga krav, högt tempo och kroppen som bara vägrade samarbeta. Tankarna flödar vidare....
När jag satte igång med plugget en sista en gång inför sista retaken i Anatomi gjorde jag den "mest perfekta planen". Fram till idag fungerade allt som det skulle. Men idag (varför just nu?) får jag en "sömn-attack" och inte nog med det: på eftermiddagen kommer en klasskamrat in och berättar att provet är framflyttat EN HEL DAG!
Hela min planering går i 1000-bitar och min hjärna som skulle följa den där "perfekta planeringen" spårar ur.....
Hela jag blir disfunktionell. Jag vet inte inte vad jag ska ta mig till?!
Jag vänder blicken mot min dörr, och där hänger den här härliga bilden med texten:
"Don´t EVER give up!"
Jag bloggar klart, och fortsätter plugga som om ingenting har hänt.
Jag gick ut på balkongen i eftermiddags för att vila mig, och somnade!! Idag har det verkligen inte varit någon bra pluggdag: höga krav, högt tempo och kroppen som bara vägrade samarbeta. Tankarna flödar vidare....
När jag satte igång med plugget en sista en gång inför sista retaken i Anatomi gjorde jag den "mest perfekta planen". Fram till idag fungerade allt som det skulle. Men idag (varför just nu?) får jag en "sömn-attack" och inte nog med det: på eftermiddagen kommer en klasskamrat in och berättar att provet är framflyttat EN HEL DAG!
Hela min planering går i 1000-bitar och min hjärna som skulle följa den där "perfekta planeringen" spårar ur.....
Hela jag blir disfunktionell. Jag vet inte inte vad jag ska ta mig till?!
Jag vänder blicken mot min dörr, och där hänger den här härliga bilden med texten:
"Don´t EVER give up!"
Jag bloggar klart, och fortsätter plugga som om ingenting har hänt.
Kommentarer
Trackback
