♥ angel 99 procent ♥

Måste hon vara så jäkla märkvärdig, tänker du.
- Varför ska alla gilla just henne?
- Vad är det som gör henne så unik?

Hon som varken är smal eller blonderad brutta. Inte ens ett färgat hårstrå. Hon som inte har de stora brösten och en push-up BH som gör de minst 2 storlekar större. Hon som vågar sticka ut och vara annorlunda. Du funderar ett tag på vad det är som driver henne framåt, men ger snabbt upp. Du kommer inte på ett bra svar, utan fortsätter filosofiera. Hon säger vad hon tycker precis när det passar henne. Hon vågar säga det både till en ensklid människa och till en grupp människor. Varför gör inte jag det? Varför har jag så svårt att säga precis allt som sitter i hjärtat, tänker du då. Hon är inte rädd att säga vad hon känner. Men hon utrycker sig på ett försiktigt sätt, så hon inte sårar folk omkring sig. Varför måste jag skapa problem av ingenting och hänga upp mig vid ord, istället för att se händelser i stort? Så som hon gör; ser i stort! Så fort det är något som irriterar henne, tar hon tag i irritationsobjektet ifråga och fixar denna. Mycket bra sätt att gå tillväga utan att baktala dessa stackare utan chans. Varför fungerar jag inte på samma sätt? Varför måste jag säga allt till alla, sprida min irritation till den närmaste umgängeskretsen istället för att göra som hon? Ta tag i problemet!

Hon ljuger inte heller. Åtminstone försöker hon att låta bli. Varför ska jag trassla in mig själv i mina lögner? Varför ska jag göra livet svårare än det redan är? Hon ger alla människor lika många chanser. Vissa av hennes vänner är vänner, men de är ytterst få. Men de är vänner; de som ställer upp och använder sig av utrycket "tjänster och gentjänster" - precis som hon själv gör. Sedan har hon "vänner" som ligger och guppar på gränser vän-ingen vän alls. Hon har inga ovänner. Precis som sina vänner skaffar man sig de också, ovännerna alltså. De som inte gillar henne, gillar hon inte heller. Men det gör de inte till hennes ovänner! Själv har jag ovänner och lever i en värld av en imitation av vänner. Folk som anses vara en vän och som vänder ryggen vid det lilla minsta. Nu börjar jag bli riktigt desperat, men tankarna for vidare. Hon har en underbar familj också. Där är "ställa upp för varandra" numero uno. Det finns inget viktigare i en familj! Det är familjen som är det viktigaste man har, det är de man aldrig kan byta ut.

Pojk - och flickvänner, vänner och "vänner", de behöver inte existera för evigt. Dessa byts ut och förändras. Bara familjen består och det är just det som gör att det prioriteras högst! Men så är det inte hemma hos mig, tänker du då. Hos mig är familjen något man bara har, något man föds in till. Varför är jag och hon så olika? Visst är hon inte helt perfekt, för vem är det? Men hon anstränger sig. Hon vill vara den där unika, omtänksamma, schyssta bruden. Hon vill vara den de flesta tycker om. Och det verkar som hon har lyckats!

Jag då? Trots min eleganta solariebruna kropp, min nydieterade rumpa och mina tajta lår, mina fräscha bröst i en ljusrosa push-up BH, mitt sönderpudrade ansikte och mina imiterade "vänner", känns mitt liv inte alls bra. Det är nog så att hon har det där verkliga livet med allt som är äkta; äkta vänner, familj, självförtroende, glädje och sorg. Framförallt är hon äkta själv, medan jag fortsätter leva i en värld av lögn, skapad av lögn.

Ens liv blir vad man gör det till. Och ja, jag måste verkligen ha misslyckats!