♥ angel 99 procent ♥

Det är så skönt när poängen ökar ibland, utan att man behöver plugga någonting.
Bara genom att vänta några dagar, trots att det är en "risky business".
Love the feeling, tack Silverfox!


Vår ena släkting har varit hos oss i Sverige sedan början av sommaren.
Vi har tagit hand om henne, då hennes man och son mer eller mindre "övergivit" henne. Eftersom hon är polsk medborgare har hon "ingen rätt" till svensk vård. Då hennes tillstånd försämrats drastiskt från vecka till vecka, bestämde min mamma att på egen hand undersöka detta. Hon skrev remiss för CT/MRI och gjorde det privat. Det visade ingenting, men mamma gav inte upp - hon observerade, hon förde anteckningar om hälsotillståndet, hon läste på Internet på kvällarna, hon observerade ännu mera och märkte att släktingen, konstigt nog, föredrog att ta en av de två trappor vi har hemma.

Den ena trappan svänger till höger och är bred, den andra svänger till vänster och är mycket mindre. Mamma tyckte att det skulle vara lättare för en 80-åring och gå i den breda trappan och började ana oro när hon märkte att släktingen föredrog den smala trappan. Mamma misstänkte eventuellt synbortfall och testade synen med "finger-näs" försöket.

Några dagar senare, när jag redan var i Polen, hittade mina föräldrar släktingen på golvet - förvirrad och med blåmärken på kroppen. De tillkallade ambulans och idag, efter 1vecka på sjukhuset, fick mamma äntligen något vidare besked. Vår släkting hade en infarkt i högra sidoventrikel.

Det förklarar tyvärr inte alla de 1000 symptom hon har, och man undersöker vidare. Man misstänker även Parkinson. Den här sommaren har varit jobbig; jag har inte kunnat förstå hur ett hälsotillstånd kan svikta så snabbt, hur den snällaste och normalt-fungerande människan i världen helt plötsligt kan bli aggressiv, hallucinera, vara inkontinent och förvirrad. Och det har varit jobbigt för att det just är ens nära släkting och inte någon anonym. Det har också varit jobbigt att det hänt så nära inpå; att man sett, att man hört - att det ens existerar!

Min mamma skulle ha kommit till Gdansk imorgon. Men hon stannar trots allt med vår släkting i sjukhuset i Sverige. Och fastän jag önskar att mamma vore här hos mig, mer än någonting annat - så förstår jag hennes beslut att stanna i Sverige. Jag förstår och jag beundrar hennes kämpevilja, hennes ifrågasättande av ett ´nej´.

Jag är också otroligt stolt över att ha henne som mamma.
Och jag önskar framförallt att jag blir som henne en dag...