♥ angel 99 procent ♥

Då var det mer ris än ros visade det sig.
Och det var inte ens nära den där förbaskade rosen....!

Det som har hänt har hänt, och det är ingenting jag kan göra åt just nu. Trots att det känns tungt och jobbigt, finns två alternativ: ge upp eller fortsätta kämpa. Mina ben skakar och hjärtat är i 1000 bitar, men jag väljer att kämpa vidare. Det finns egentligen bara EN sak som jag ångrar; jag skulle ha prioriterat redan innan sommarlovet - precis som "alla andra gjorde". Jag skulle ha fokuserat på Physiologin, och tagit Biochemin över sommarlovet. Men jag ville försöka på båda, och just nu sitter jag "i klistret". Men jag gjorde ett aktivt val, något som jag måste stå för.

Jag försöker "trösta mig själv" (någon måste ju göra det):
- "det finns fler som är i min sits" eller "det finns de som har det ännu svårare"...

Alla har vi våra mål, trots att de är så olika. Vissa vill "klara sig" och andra blir besvikna när de får en 3,5 för de satsade egentligen på en 4a. Men i slutändan blir det ändå personligheten eller möjligtvis de erfarenheter man har som avgör vilket jobb man får.

Om vi säger att två personer i vår klass jämförs. Person A gör retakes och får en 3or i snitt. Person B klarar allt på första försöket och får 4-5or i snitt. Båda personer avslutar medicinutbildningen efter 6år. De får samma diplom och ger sig ut i världen för att göra sin AT. Efter att person A och B gjort sin AT, vänder de sig till Socialstyrelsen och blir legitimerade läkare. De gör STn och båda blir ex. gynekologer.

Person A och person B söker jobb på Halmstads vårdcentral.
De går på intervju, och frågan är: vem får jobbet?!