Balans i Livet
Är hemkommen från akuten, där vi hade två fall av hjärtattacker. Efter en standard undersökning, skickades patienten till kardio-avdelningen. Där skulle de göra ett "angiogram". Läkaren gjorde ett snitt nära patientens ljumske och satte in en kateter genom ´femoral artery´ och följde aortan vidare till hjärtat.
Medan han gjorde "the procedure" förklarade han varje steg.
Det var första gången som jag fick se ett "angiogram" på riktigt och lära mig allt som var relaterat kring detta. Väl inne i ett av kranskärlen krossade läkaren ´thrombosen´ med ett speciellt verktyg och sög ut resterna. Han silade resterna genom en sil varje gång, och visade oss hur det såg ut efter att den var krossad.
Han opererade därefter in ett "stent".
Han förklarade vilka typer som fanns på marknaden, när de användes, vilka bieffekter man bör tänka på vid val av de, vad som gör att kroppen inte stöter bort ett främmande föremål osv. Så intressant!
Vad ska jag säga om Physion då?!
Vi har en deltenta imorgon, och jag känner mig mest oseriös i hela världen! Man kan säga att jag inte ens öppnat böckerna!! Och om detta vore förra året (i ettan), så skulle jag vid detta tillfälle ha kämpat ihjäl mig, läst som en idiot, antecknat tills handen värkte och varit i riskzonen för inflammation! Jag skulle framför allt ha varit superstressad och jättenervös och haft någon slags prestationsångest.
Förra året var KAOS med STORA bokstäver!!
Jag kämpade mer eller mindre ihjäl mig, råkade gå ner 3kg, jag var trött konstant, jag grät och jag peppade mig själv: "Kom igen Olivia, det som har varit har varit. Se på det som komma skall. Strunta i fallen, res dig upp och gå vidare!". Jag kämpade, fast förmodligen på fel sätt - för oavsett hur mycket tid och energi jag lade ner så gick det ändå inte så bra som jag önskat. Men jag blev mästare på att hejja - på mig själv! Så patetiskt...
I år är det annorlunda.
Jag har försökt att hitta en balans i livet, jag är mer nöjd med mina resultat, jag kämpar periodvis, jag kämpar på medelnivå och sedan på max ett tag. Sedan går det nedför ett tag och jag orkar inte - och jag tillåter mig själv att känna så! Jag känner att jag lever - jag är en människa och ingen robot. Hejja er som orkar hela tiden - hela vägen, jag tycker att ni är sjukt duktiga!!
Jag gör saker som jag gillar, men även saker som jag måste.
Den största ändringen sedan ifjol: jag har ändrat tankesätt!
Om jag inte gillar ett ämne, så intalar jag mig motsatsen.
Är jag omotiverad, så skapar jag motivation av det tomma intet.
Känner jag att jag har fått nog av teorin, så går jag till sjukhuset och jobbar. Jag stortrivs!
Imorgon får det gå som det går. Jag är en realist och inser att inga mirakel kommer att ske. Men efter imorgon ska ja sätta på max-hastigheten igen, för om ung. 1vecka är det dags för Neuroscience. Jag ska kämpa återigen, jag ska tvinga mig att ligga på max och jag ska klara det!
Sanna mina ord.
Over and out. Godnatt till er därute!
Kommentarer
Postat av: Miss F
Bra att du funnit din taktik, för det är viktigt att andas mellan alla stress moment! Take care! =)
Postat av: Evelina
Det här har jag konstant
"kämpat ihjäl mig, läst som en idiot, antecknat tills handen värkte och varit i riskzonen för inflammation! Jag skulle framför allt ha varit superstressad och jättenervös och haft någon slags prestationsångest."
Fast att jag nu, är på sätt o vis slappare och kämpar inte så fruktansvärt. Nervös är jag heller inte såvärst, mer stressad!
nu har jag handlat mat för två veckor, själv. Jag är dötrött!
kramkram
btw, lät verkligen spännande med "stenten"
Postat av: Krister
Synd att man missar sånna intressanta saker... får väl köra lite blodprov o grejer tills man stöter på nåt kul. :P
Trackback
