♥ angel 99 procent ♥

Vi samlades kl. 14 utanför Neuroscience Department.
En kö bildades snabbt. Man skulle gå in 3 och 3.
Folk kom dit mer eller mindre redan i klara "kompisgäng", så det var lätt för de att gruppera. Jag kom dit ensam, så jag hakade på 2 killar. Senare visade det sig att de killarna inte alls verkade vilja ha kvar mig i gruppen, när de upptäckte att deras tjejkompis inte hade någon att gå med. Men när jag väl bestämt mig, så backade jag inte ur fastän jag såg problemet som uppstod....

Vi gick in, och fick sitta ner och vänta på de 3 stolarna som var uppradade längs väggen utanför Professorn kontor, där 3 andra elever var. Precis innan jag och killarna skulle gå in, kom jag på en idé som skulle ge oss kraft och peppa oss alla. Hur löjligt det än låter, så tog vi varandra i händerna och klämde hårt. Nu var jag taggad!!

Vi gick in, satte oss runt bordet och drog var sin fråga.
De frågade vem som ville börja, och jag ville. Jag var ju taggad!

- "Tell all the afferent and efferent that are connection the limbic system. Explain."
  stod det på min lapp.

Jag babblade på, bestämt och högt, entusiastiskt och snabbt. Jag fick en fråga av Dr. Wojcik, besvarade den. Sedan en annan fråga "Please, tell us something about amygdala" av en annan lärare och besvarade den. Medan jag svarade på den sista frågan, avbröt Professor Morys mig:

sa han, skrev på mitt index och räckte det fram till mig.
Jag fattade inte att det var över, jag vågade knappt öppna mitt index för att se om jag hade klarat mig. Men jag öppnade det försiktigt, och där stod det 3.5.
Jag tittade på Prof. Morys och på Dr.Wojcik och imiterade ett tyst "thank you", för en av killarna hade redan börjat  prata om sin fråga.

Fortfarande har jag kvar samma känsla i mig.
Den där konstiga, skumma och obeskrivliga känslan.
Jag är inte överlycklig, jag vill inte heller skryta.
Jag är mest stolt över mig själv. Och lättad såklart!


Jag har:
- kämpat och slitit med Neuroscience-kursen sedan i januari
- "halkat på ett bananskal" på praktiska Final Exam
- missa hela kursen med 1poäng (!)
- tittat på mitt prov och hittat 1p som de glömt att rätta
- gått till oral med Neuroscince Professorn/Skolans Rektor
- och kommit ut därifrån med en 3.5 i indexet!

Jag har kämpat, jag har slitet, jag har haft svackor.
Jag har inte trott på mig själv, jag har tyckt att alla andra varit duktigare. Efter att ha haft 60-85% i Anatomin praktiska och 4or och 5or i Histologin praktiska förra året, fick jag en smäll på käften, när jag inte klarade praktiska i Neuroscience på första försöket.

Men en sak gjorde jag inte; jag gav aldrig upp på mig själv!
Jag visste att jag hade kunskapen.
Och jag skulle visa det. Kunskapen var min makt!

Tack för mig, Neuroscience!