♥ angel 99 procent ♥

Ibland vet jag inte vad jag ska skriva.
Inte för att jag inte vet vad jag ska skriva, utan mer att det finns så mycket jag vill skriva - och jag inte vet hur jag ska formulera mig...

Jag underskattade praktiska delen i Neuroanatomin, jävligt mycket dessutom!
Min starka sida har alltid varit den praktiska delen, oavsett ämne! Men jag vet inte vad jag tänkte med, när jag pluggade endast två (!) timmar inför den praktiska delen i Final Exam i Neuroanatomy. Det brukade räcka med ca 2h i Anatomi-kursen, men Neuroanatomy är en helt annan kurs. Grattis till er som tänkte längre än vad näsan räckte!

Min svaga sida är och har varit teorin, så därför valde jag att jobba mer med den delen. Och i allt "jobba-på-min-svaga-sida", glömde jag väl bort att man även måste träna sin starka sida för att bibehålla den.

Jag känner mig mest som en klantskalle nu!

- Hur tänkte jag?
- Varför tänkte jag så?
- Och framför allt; vad tänkte jag med?


Sedan tror jag på ödet.
Allt som händer i våra liv, händer av en anledning.
Kanske är det svårt att se anledningen, men det är bara här och nu. För när jag tänker tillbaka på förra året, så inser jag hur mycket starkare jag blivit som människa.  Jag stänger ute sådant som är obehagligt. Jag växer inombords.

Men kanske är jag fortfarande inte tillräckligt stark och fräck?!
Och kanske är allt det vi går igenom, oavsett bra eller dåligt - en förberedelse inför vad man senare kommer att stöta på i sjukhuset; lidande, känslor, tårar, glädje, död, hopp, förtvivlan - kanske är det meningen att gå igenom alla möjliga känslor nu, så man inte ska bli överraskad senare?!

Vi vet faktiskt aldrig vad som är meningen.




Sedan händer det massa konstiga grejer här; som att person A och person B får ett extra poäng för en visst "fel" de gjort. Medan person C och person D inte får det.
Fråga mig inte hur det fungerar, men det känns ju som skolan gör lite hur de vill.
Är även detta ödet?!


Over and out.