♥ angel 99 procent ♥

Jag såg "Sex and the City" filmen ikväll.

Eftersom jag antagligen är ett undantag, och är en av de som inte sett ett enda avsnitt från serien så tyckte jag att filmen var lätt att hänga med i och ja, sådär söt som filmer ska vara! Lite av det var tack vare min lillasyster som förklarade att Carrie hade kännt sin "man-friend" i 10 år (poletten föll då ner).

Så började jag tänka på det där med vänner. Alla har vi ju vänner, vissa står oss närmare och andra bara är där. Vi har vänner för olika tillfällen;  vissa att hänga på gymmet med, andra för att festa med och sådana man kan snacka skit med. Men det jag verkligen letar efter är den där "enda" vännen - personen som alltid kommer ställa up, både i vått och torrt. Den där personen som ser mig som sitt nummer 1...

Jag har mina vänner i Polen, och jag har mina vänner i Sverige. Men de vännerna har ju sina egna vänner i sin tur. Och när jag umgås med "mina vänner" - oavsett vart det är, så tar de upp "sina vänner" - allt från arbetskompisar och klasskompisar till några allmänt mer "vanliga" kompisar. Och det är helt normalt det, för vart vi än går och vart vi än vänder så kommer vi alltid att lära känna nya människor. Det gör jag med.

Men jag säger bara att jag önskar att jag hade en enda vän som tyckte att jag var den personen i världen som var viktigast - den personen som man litade på, den personen man var själsfrände med. Jag tänker åter igen på "Sex and the City"-tjejerna, jag tänker på hur oberoende och olika de är, hur deras starka och coola personligheter går ihop. Jag tänker och drömmer mig vidare om att hitta den där ena vännen. För om Carrie, Miranda, Charlotte och Samantha hittade varandra - så kanske även jag hittar?!