Existerar ren snällhet?



Jag tror på snällhet.

Jag tror att människan är en snäll individ i grund och botten, men att människorna är onda.
Och som en del av "människorna" tror jag inte att snällheten finns naturligt i oss. Jag tror att man måste anstränga sig väldigt mycket för att vara snäll. När någon av mina vännen far illa - oavsett anledning, och behöver hjälp försöker jag ställa upp. Det spelar mig ingen roll varför personen i fråga är ledsen, vad som är anledningen, om det är en bra eller dålig anledning eller hur djupt såret i hjärtat är. Jag har bara en princip; här och nu!

Jag tar situationen seriöst och går på uppdrag: räddning!
Jag försöker undvika att säga "vi tar det en annan dag", "jag har inte tid just nu" eller "det blir bra". För finns det ett sår i hjärtat så är det också nödvändigt att laga det. Om inte laga, så åtminstone lappa ihop det för stunden.

Härmed menar jag inte att jag är en bättre människa - till er som verkar ha det svårt att förstå det jag skriver.

Många har kommit till mig; pratat, lättat på hjärtat och gråtit.
Folk har vänt in och ut på sig själva, de har fått tips, de har fått höra sanningen fastän den inte alltid varit lätt att höra. Jag kan ge hopp, jag kan trösta eller stödja men jag kan aldrig låtsas att allt kommer att bli 100% bra. Jag säger inte "ta det lungt, allt blir bra" när jag vet att det inte blir det.

Det finns ingen bästa kompis som kommer ställa upp i vått och torrt.
Det finns ingen drömsprins, som man blev lovad som liten - på en vit häst.
Folk sviker oss, och kommer att göra det även i framtiden.
Det finns falskhet och det finns ondska. Världen är inte svart och vit.
Våra hjärtan kommer att såras. Även i framtiden...

Inse detta!
Ju fortare ni lyckas, desto snabbare kommer ert hjärta att bli helt igen.
Ni kommer att må bra, ni kommer skratta, njuta och leva livet.
Ni kommer inte förvänta er något av andra, ni kommer bli mer självständiga.

Jag bryr mig inte om någon hatar mig, eller stör sig på mig.
Gör det, go on! Jag gillar inte heller alla. Men jag är jävligt bekväm med mig själv, och det jag känner innuti kan ingen jävel ta ifrån mig. Det är bara vi själva som bestämmer hur vi är. Eller hur vi blir.

Ingen kompis, partner eller förälder kan komma att ändra på våra tankar och värderingar om vi inte tillåter det själva. Visst kan folk som vi umgås med ha ett visst inflytande på oss, men det är ändå vi själva som i slutändan bestämmer hur vi vill vara.

Vi föds till orginal.
Vi dör som orginal.
Hur vi vill vara däremellan, är bara upp till oss själva....








Kommentarer
Postat av: Anonym

Dina ord värmer, Olivia!

2009-04-04 @ 13:19:24
Postat av: Hanna

Fint skrivet Oliven =)

2009-04-04 @ 13:40:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0