Borta bra, men hemma bäst!


Jag saknar Gdansk.
Jag saknar mitt rum där, balkongen på 3dje våningen, några kompisar och vissa stunder. Samtidigt har jag insett att man kan ha hur många kompisar som helst, men riktiga vänner - de är få. Av alla de människor som man umgås med i skolan, kommer endast ett fåtal (om ens det!) stanna kvar i våra liv efter att utbildningen är klar.

Man har många kompisar under livets gång; i skolan, inom idrotten och arbetslivet. Men riktiga vänner, det är en utrotningshotad vara - något som man stöter på alldeles för sällan. Jag föredrar riktiga vänner före "vanliga kompisar", men ibland har man inte mycket att säga till om - det gäller att acceptera det man har. Jag ska bli bättre på att urskilja kompis från vän, för jag har precis förstått skillnaden....

Jag är tacksam att jag har min familj, att de finns där när jag behöver de.
Det heter ju "Borta bra men hemma bäst", av någon anledning...
















Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0