Nya tag!
Mitt en veckas långa sommarlov börjar nalkas mot sitt slut. Idag är jag hemma hos mina föräldrar, vi lyfter in alla möbler i sovrummen efter att pappa slipat och lackerat golvet. Det blev jättefint! Imorgon ska jag till tandläkaren och borra i tänderna, sedan blir det en sväng till IKEA. På eftermiddagen ska vi bila ner till Ullared ihop med några vänner, och shoppa lite innan vi åker tillbaka till Gdansk. På lördag ska vi ha jubileum för min morfar och pappa som tillsammans fyller 140år! Och på lördag natt bär det av till Gdansk med färjan från Karlskrona.
Jag längtar efter Gdansk, jag längtar efter lektionerna, efter de jobbiga och glädjefyllda stunderna, jag saknar stämningen, lärare som pratar monotont och tyst, jag saknar allt från studentkorridoren till kaoset som råder där nere. Det är jobbigt, det är tufft men man känner i alla fall att man lever. För mig var det första året en berg-o-dal-bana, och jag tror inte att det kommer att upprepas. Idag, ett helt år senare- har jag kommit in i engelskan, jag börjar komma in i plugget, jag har fått en någorlunda okej studieteknik, jag vet vad jag ska strunta i och vad jag ska satsa på, jag vet vilka som är mina vänner och vilka människor som endast suger ur min livskraft. Jag vet vad som är rätt och jag vet vad som är fel. Jag skulle inte ha ändrat på något som jag gjort, om jag fick göra om första året. Inte ett skit!
Däremot skulle jag:
- sagt emot när folk vart elaka mot mig
- sagt till när folk tog av min energi, när jag knappt hade den själv
- inte ha brytt mig om folk, som inte bryr sig ett piss om mig!
- lyssnat till min mammas råd: "Sköt dig själv, och skit i andra!"
Snart börjar det andra året. En annan Olivia anländer då: utgå inte från att jag är snäll, hjälpsam eller att jag kommer att bry mig om era problem. Detta kanske låter tyket och fräckt, men för mig räcker det att ha varit en "social-worker" ett helt år av mina läkarstudier. I år blir det ändring; mina läkarstudier går före allt annat!
Om jag trots allt kommer ha någon tid och energi över, så går det i första hand till mina närmaste vänner. Punkt slut.
Godnatt!
Jag längtar efter Gdansk, jag längtar efter lektionerna, efter de jobbiga och glädjefyllda stunderna, jag saknar stämningen, lärare som pratar monotont och tyst, jag saknar allt från studentkorridoren till kaoset som råder där nere. Det är jobbigt, det är tufft men man känner i alla fall att man lever. För mig var det första året en berg-o-dal-bana, och jag tror inte att det kommer att upprepas. Idag, ett helt år senare- har jag kommit in i engelskan, jag börjar komma in i plugget, jag har fått en någorlunda okej studieteknik, jag vet vad jag ska strunta i och vad jag ska satsa på, jag vet vilka som är mina vänner och vilka människor som endast suger ur min livskraft. Jag vet vad som är rätt och jag vet vad som är fel. Jag skulle inte ha ändrat på något som jag gjort, om jag fick göra om första året. Inte ett skit!
Däremot skulle jag:
- sagt emot när folk vart elaka mot mig
- sagt till när folk tog av min energi, när jag knappt hade den själv
- inte ha brytt mig om folk, som inte bryr sig ett piss om mig!
- lyssnat till min mammas råd: "Sköt dig själv, och skit i andra!"
Snart börjar det andra året. En annan Olivia anländer då: utgå inte från att jag är snäll, hjälpsam eller att jag kommer att bry mig om era problem. Detta kanske låter tyket och fräckt, men för mig räcker det att ha varit en "social-worker" ett helt år av mina läkarstudier. I år blir det ändring; mina läkarstudier går före allt annat!
Om jag trots allt kommer ha någon tid och energi över, så går det i första hand till mina närmaste vänner. Punkt slut.
Godnatt!
Kommentarer
Postat av: Evelina
Ellerhur. Du själv går i första hand. Det gillar jag!
Trackback
