Tack för mig!

Jag är helt utmattad, när jag går från Anatomi-provet imorse. Carolina och jag drar iväg till stan: vi äter, pratar, går på bio och har det trevligt. Vi umgås i väntan på resultaten, äntligen lite kvantitets-tid tillsammans! Vi går till Anatomin på eftermiddag, och jag håller på att skita ner mig av nervositet. Resultaten kommer och jag har klarat mig!! Jag skrattar och gråter samtidigt. Det känns så otroligt skönt, och jag kan inte förstå att första året äntligen är över.

Många som har klarat sig igenom första året, tycker att det var så himla lätt. Jag däremot, förstår inte hur lätt folk glömmer "svåra stunder". Att man hade problem hemma, i relationen, med kompisar omkring. Att man blev anklagad för saker som inte stämde, utsatte sin kropp för diverse ohälsosamma produkter, fuskade för att klara sig, ljög för sin närmaste omgivning och framför allt var man oärlig mot sig själv!

 
Följande är en av Carl Schultz filosofier, skaparen av Snobben.

Du behöver inte kunna besvara följande frågor.
Läs bara igenom detta så kommer du att förstå andemeningen.

1. Räkna upp världens fem rikaste män.
2. Räkna upp fem vinnare av Heisman trofén.
3. Räkna upp dom fem sista Fröken Sverige vinnarna.
4. Räkna upp 10 personer som vunnit Nobelpriset.
5. Räkna upp dom sex sista som vunnit Oscars för bästa aktör eller aktris.
6. Räkna upp dom tio senaste vinnarna av WM i hockey.


- Hur gick det?
Poängen är att få av oss minnas gårdagens rubriker.
Dessa är inte andraklassens pristagare. Dom är dom absolut bästa i sin gren. Men applåderna dör. Utmärkelserna uteblir. Deras gärningar glöms bort. Diplomen begravs med sina innehavare.

Här kommer en frågerunda till. Få se hur du klarar den:
1. Nämn några lärare som hjälpte dig under din skolgång.
2. Nämn tre personer som stöttat dig igenom svåra tider.
3. Nämn fem personer som lärt dig något värdefullt.
4. Nämn några som fått dig att känna dig speciell.
5. Nämn fem personer som du gärna umgås med.


- Lättare?
Sensmoral: Dom människor som gör ditt liv värt att leva är inte dom med mest pengar, mest utmärkelser eller mest berömmelse. Det är dom som bryr sig som räknas.

Jag ville härmed tacka Er alla:
- som trott på mig och fått mig att känna mig speciell.
- som fanns där när tårarna föll och när jag var påväg att ge upp.
- som fått mig att avstå från fusk, fastän det var den "lockande, lättare och snabbare vägen" till mål.

Ett speciellt tack till familj, syskon och släkt - nu fick mig att hålla hoppet uppe, ni fick mig att kämpa vidare! Ni var mina balkar, när jag behövde er som mest. Ni är ovärdeliga.
Sist men inte minst: Tack Krister, utan dig skulle jag inte vara här idag....


"Lyckan är ingenting som händer, lyckan bär vi inom oss". - Alice Meyvell

Kommentarer
Postat av: Anonym

det var väldigt vackert skrivet olivia. jag är glad för din skull att det gick hela vägen trots allt!

2008-09-17 @ 00:23:06
Postat av: Jennet

haha vart hittar du de här texten? Jag hittar alltid något här på ditt blogg som får mig säga "shit va bra det här va". keep it up girl

2008-09-17 @ 09:38:48
Postat av: jess

du är så bra Olivia!!!

Många kramar på dig, ses snart!

2008-09-18 @ 10:40:07
Postat av: Astronauten

Hej! Jag undrar om du skulle kunna tänka dig att ägna en minut åt att vara supersnäll mot mig och rösta på mig i den här fototävlingen



http://microsites.nokia.se/6220/index.php?thanks=1#/grid/1/-1/votes/5185986



Vore hur snällt som helst och det skulle göra mig jätteglad! :D



PS. Du kan även vinna en mobiltelefon när du röstar :)

2008-09-18 @ 10:45:50
URL: http://astronautenochfrank.blogg.se/
Postat av: Evelina

äsch dem som tycker att första året var lätt ljuger. haha det har det absolut inte varit på något sätt!

2008-09-24 @ 16:57:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0