Vart är du kompis?
Ibland önskar jag att jag hade en vän. Bara ena enda.
Den där ultimata vännen, som alltid prioriterar mig. Som alltid tänker på mig först! Så fort något händer, vare sig det är bra eller dåligt - så får jag vara den första att få reda på det. Och oavsett om jag är glad, besviken, irriterad eller ledsen - så finns du där för mig.
Jag känner att jag har många "vänner" omkring mig, men ändå saknar jag att ha den där ena vännen. Undrar om jag någonsin kommer ha en? Jag har aldrig haft en, jag har inte och det är kanske inte heller meningen att jag ska ha en. Nu låter jag nästan löjligt desperat, men den där bästisen ni vet?! Som man kan berätta allt för, som inte dömer en för de tankar och funderingar man har, som man kan vara ärlig mot och som är ärlig tillbaka, en som man slipper känna sig dum framför, en som man kan ringa mitt i natten - någons axel som man kan luta sitt huvud på....
Kanske är det jag själv som inte släpper in de som vill komma nära. Kanske är det jag själv som drar mig undan? Kanske är det mitt eget fel, för att jag ställer alldeles för höga krav på de som vill komma mig nära....men jag vill inte ha att göra med oärliga människor, jag gillar inte att snacka skit om andra, jag gillar inte festa och imponera på folk bara för att vara populär. Jag gillar inte heller attityden "I, me, mine" - varför finns det inte fler människor som skulle kunna tänka sig hjälpa en annan människa helt utan eget intresse?
Jag gillar att prata och jag gillar skriva. Det kanske ni har märkt. Jag gillar att ta vara på de där små underbara stunderna som de flesta inte ens märker av, jag gillar att lyssna på mina favoritlåtar även om ingen annan gillar de. Jag älskar att ta det lungt, att njuta av livet och glädjas med mina nära och kära. Men allra mest gillar jag att vara mig själv!
Vissa dagar blir jag bara ledsen i avsaknad på en bästa vän. De är de dagar som jag kommer ut ur mitt rum, då jag har slösat bort en heldag utan att plugga, då jag är tom inombords, besviken eller ledsen. Eller då jag sprudlar av glädje, då jag vill skutta runt i min säng, fåna mig, busa, sjunga och glömma bort att livet kan vara tufft ibland. Jag blir ledsen när jag då känner att det inte finns någon att gå till, någon som kan dela min sorg eller smärta.
Vart finns du Kompis?
Kom Änglar - Lars Winnerbäck & Miss Li
Här är det nog svårt att hitta en sån fin kompis eftersom det är såmkt competition mellan alla i klassen osv. Sedan vet man aldrig vart man har någon. Jag är glad att jag har några sånna pärlor hemma, men det är klart att jag inte heller kan vara till 100% involverade i deras liv när jag är här, men jag är glad att dem verkar bry sig och sakna mig hemskt! Jag tror jag har enna krabbor till vänner hemma!
Många av de vänner som betyder mest och finns mest för mig -de har jag inte träffat i skolans värld!
Det kommer att komma sådana där vänner. Som liksom kommer i rättan tid då de behövs som mest -så kämpa på!
Tack för att du tänkte på mig! Och för att du såg artikeln! Jag har själv inte sett den! OM du vill och orkar får du gärna maila det som du kommer ihåg av den till [email protected]
Gud så bra att det skrivs om det! Då blir inte människor lika överraskade då de läser om oss i Amelia till våren.
Jag har ibland önskat att jag var den kompisen till vissa människor. Bara för att vara med personen för den hon/han är, bara för att kunna ge. Jag har också önskat för en sån kompis men...jag vet inte längre jag har vänner men jag får vara min egen bästa kompis... tills vidare
