♥ angel 99 procent ♥

Efter att ytterligare en vecka rusat förbi, blev det fredag återigen och därmed tid för lite socialt umgänge. Kristers två syskon, Mikael och Malin, är här på besök och de skulle ut och festa. Först skulle vi över till Jennet, för att förfesta lite. De skulle det, jag skulle bara vara social och röra mig ur mitt rum för en gång skull.

Vi skulle till Jennet, men jag hamnade snart i köket i hennes korridor och träffade andra studenter från skolan. De bakade lussekatter och skulle kolla på film. Det var mer min grej; mat och film - gud vad jag älskar det! :)
Jag hakade på tjejerna som skulle kolla film, samtidigt som jag kände mig dum för att jag inte var med sällskapet som jag kom dit med. Men festa är verkligen INTE min grej! Det har det aldrig varit, inte ens när jag var tonåring. Jag har aldrig gillat att gå ut, att festa, att dricka massa sprit, att vara bakfull, låtsas att jag gillar folk fastän jag annars inte ens hälsar på de, att säga eller göra saker under alkoholens påverkan, att verka cool.

Kalla mig tråkig, men jag känner verkligen så. Så många gånger som jag har försökt att gå ut med ett gäng och ha det kul. Men varje gång blir jag lika förnaskat besviken på att det inte riktigt var det jag letade efter. Så jag har slutat försöka, för det kommer inte bli kul.

Vi såg en riktig "tjejfilm": PS. I Love You, och jag grinade igenom hela filmen. Filmens handling: Holly och Gerry är ett ungt par som varit gifta i 9 år och fortfarande älskar varandra innerligt. När så Gerry dör av en sjukdom, står Holly ensam kvar utan att veta hur hon någonsin ska kunna gå vidare. Så börjar brev dyka upp till henne, brev som Gerry skrev innan han dog och som är menade ska hjälpa henne att börja leva igen.

Efter att filmen var slut ca 02, gick jag hem. Men eftersom Krister och hans syskon inte var hemma än, bestämde jag mig för att besöka någon annan student som var uppe. Och konstigt nog hittade jag en hel korridor!  ("blatte-korridoren")
Jag var förvånad hur många gånger jag fick dessa två frågor:

- Vad gör du här i denna korridor? (typ har du hamnat fel?)
- Vad gör du uppe så här sent?

Fastän det här var hur vanliga frågor som helst, kändes det som om man förväntade sig att jag inte umgicks med "blattar" och att jag sov djupt kl. 22. Hur som helst, det kändes konstigt! Jag funderar fortfarande varför de ställdes överhuvudtaget....




"Everything I know,
and anywhere I go
it gets hard but it won´t take away my love
And when the last one falls,
when it´s all said and done
it get hard but it won´t take away my love."