♥ angel 99 procent ♥

Jahopp.

Det känns som jag knappt behöver bloggen när jag är hemma.
Det finns inget som jag blir irriterad på, inget som gör mig ledsen och inget jag som jag behöver "ventilera" i bloggen.

Jag har firat jul två gånger i år. Och jag har säkert gått upp 2kg också, men det är lätt värt det! Jag har bakat julgodis och ätit de medans jag gjort de. Sedan har jag funderat varför det blev så lite kvar?! Jag fick så många julklappar att jag nästan skämdes. Jag har burit möbler och hjälpt min familj att påbörja flytten till vårt nya hus! Jag har varit på "Jul på Liseberg" med min morfar, jag har skrattat med mormor när Krister försökt kommunicera med henne (grymt bra!) och jag har tillbringat mycket tid med mina älskade föräldrar.

Sedan kommer det jag inte gjort:
- jag har inte hittat på roliga saker med mina syskon
- jag har inte åkt skridskor
- det blev ingen skidresa
- jag har inte blivit överraskad av mina kompisar som ville träffa mig
- jag har inte shoppat på mellandags-rean

Oavsett vad jag hunnit med eller ej, så är det otroligt skönt att vara hemma. Det är skönt att slippa alla oväntade "drama-händelser" som annars är en del av vardagen på läkarutbildningen. Konstigt nog!

Jag blir fortfarande lika förvånad att "vi" som ska bli läkare, vi som skall rädda liv, vi som mänskligheten ser upp till, vi som ger hopp om framtiden - håller på med mobbing, utfrysning, är elaka mot våra klasskamrater, håller på med vidrig och fräck typ av fusk (finns en fusk-skala?), är "two-faced" och baktalar varandra...

Jag har tagit avstånd från Er.
Jag skäms att se Er i ögonen.

Troligtvis gör detta inlägg mig inte alls mer populär. Snanare tvärtom!
Jag inser det själv. Men vem bryr sig...?!


En av de första och "snyggaste" bilderna på Krister och mig. ♥



Vissa gillar att "fula sig"...



"Party"-perioden.



Danslektioner á la Krister.



"Bekymmerlösa"-perioden.



"Den galna"-perioden.


Just nu sitter ensam i lägenheten. Det är så skönt att få vara det ibland. Krister stack till en kompis, och jag orkade inte haka på. Medan jag haft lite tid för mig själv har jag kollat igenom lite äldre bilder som jag tänker framkalla. Det är så bra med de nya digitala kamerorna där man kan välja ut de bästa fotografierna , men nackdelen är att man faktiskt inte framkallar lika mycket foton som "förr". Och jag delar med mig litegrann med er!

Just nu är mitt liv balans, lung och ro. I´m feeling good.
Men det kommer tyvärr inte vara länge till; om några dagar åker vi tillbaka till Gdansk.
Där börjar det "verkliga livet". Passa på och njut så länge det varar!