♥ angel 99 procent ♥

Nu är det ett tag sedan som jag slutade gå på föreläsningar. Och sedan dess har jag haft dåligt samvete, och funderat på om det gör mig till en sämre student?!

Första året gick jag på alla föreläsningar, oavsett ämne. Det var bara de där "härligt-4timmars-långa-Chemistry-föreläsningarna" med en föreläsare som försökte mutade oss med chokladkakor (om man svarade rätt på hans frågor) som jag till slut ´Tipp-Exade´ ur mitt schema. Det var så skönt att slippa de.

På de andra föreläsningarna var det såhär:
Jag var koncentrerad på att förstå lärarens brutna engelska,
istället för att ta in informationen som sas.
Jag dikterades fakta som jag skulle skriva ner i mitt anteckningsblock,
utan att fatta vad den innebar.
Jag satt någonstans längst fram och höll på att somna framför läraren,
istället för att vara hemma och sova.
Jag hoppades att föreläsningarna skulle ge mig något positivt till slut,
men ack så fel jag hade. Bara sömnbrist och mindre tid till plugg!

Förut gick jag till föreläsningarna för att lära mig nya saker, för att förstå vad vi höll på med på lektionerna och för att det skulle vara en del av inlärningsprocessen.
I år ville jag inte göra samma "misstag". För kom igen - hur nödvändigt var de egentligen?!
Jag blev varken smartare, förstod mer eller fick bättre betyg!

Tvärtom!
Jag blev förvirrad av den brutna engelskan, som man med tiden lärde sig koda av.
Jag förstod inte alls mer, för det gör jag endast om läser för mig själv och inte när jag får något uppläst. Och bättre betyg? Kom igen, det är väl ett skämt...

Jag frågade en gång en klasskompis om hon gick på alla föreläsningar. Hon skrattade och sa: "Skojjar du? Nä...nä det gör jag inte. Förutom Anatomin då."
Snabbt räknade jag ut att hon hade 100 timmar mer ledighet än vad jag hade!

100 timmar mer att plugga.
100 timmar mer att sova.
100 timmar mer att skaffa sig ett socialt liv.
100 timmar mer liv överhuvudtaget!

Det var de där 100 timmarna som gjorde att jag mådde så dåligt förra året.
Det var de där 100 timmarna, som jag inte tillåter göra om samma sak med mig som de gjorde ifjol..

I år ska jag må bra! Det är min absolut viktigaste prioritering!
Resten får jag ta som det kommer.